Jag har kommit på det. Hur vi ska lösa ett antal svåra problem alltså. Eller utmaningar, som politikerna tycker om att kalla dom.
Lösningen är att ta bort problemen genom att slå fast att dom inte finns.
Pro primo: Ta det här med rasismen t.ex. Enkelt ordnat. Det finns helt enkelt inga raser; vi tar bort dom. Det är ju en ståndpunkt som delar av den svenska s.k. vänstern saluför. Säger vi det bara tillräckligt många gånger, så blir det som vi säger. Alternativa fakta har blivit till alternativ sanning.
När det inte finns några raser, så kan det ju inte finnas någon rasism, eller hur? Så var det fixat.
Pro secundo: Vi kan titta på det här med kvinnor och män. Det är ju mycket problem med detta, männen bär sig illa åt, kvinnorna förtrycks, osv. Okej, vi löser det genom att ta bort de biologiska könen. Det finns inga biologiska kvinnor eller män. Det finns bara människor som upplever sig som det ena eller andra. Det finns cis-personer, och framför allt finns det hbtqi-personer. Alla kokas i samma missionärsgryta. Simsalabim, ingen är kränkt, alla är lika normala.
Och därmed kan ingen förtrycka biologiska kvinnor längre, eftersom dom ju inte finns. Skulle nån vara missnöjd med sitt upplevda genus är det bara att uppleva sig och definiera sig som ett annat.
Pro tertio: Invandringen till Sverige tycker en del är ett problem (utmaning). Vad då invandring, vad då invandrare? Vi har väl alla vandrat in (eller ut) hit en gång, eller hur? Nä, det är ingen skillnad på olika sorters invandrare, det är ingen skillnad på invandrarna och oss. Det finns inga invandrare, helt enkelt. Det är rasism att påstå nåt annat (aj då, visst fan, rasismen fanns ju inte… jaja).
Och om det ändå finns några enstaka invandrare, så är dom precis likadana som vi, både inuti och utanpå. Och är dom inte likadana som vi än, så blir dom det snart. Det är bara en tidsfråga innan alla människor på jorden blir som vi svenskar. Det tar ett tag bara innan dom inser att det är vi som vet hur det är och hur det ska va. Vi får ta det lilla lugna och inte hetsa dom.
Pro quarto: Vi befinner oss mitt i den sjätte massutrotningen av arter på jorden, säger en del och rynkar bekymrat på pannan. Nä nä, så är det inte alls! Det finns inga arter nämligen. Det finns bara lite olika sorters djur. Alla är lika fina.
Och vips har vi löst problemet med den hotade biologiska mångfalden! Eftersom det inte finns nån mångfald kan den ju inte heller vara hotad. Om det till slut (strax innan slutet) bara finns människodjur kvar så är det väl jättebra! Inga bekymmer med dom andra sorterna. Vi kan satsa helt och fullt på att bli ännu fler och verkligen uppfylla jorden och lägga den under oss, som Herren beordrade Adam och Eva att göra. Kanoners!
Pro quinto: Det här med klimatkrisen ska vi inte bekymra oss så mycket om. Det är bara vetenskapsmännen (se där, männen igen! kunde man ge sig fan på…) som håller på och dillar. Vad då vetenskap? Ärligt talat så kan man ju inte veta nånting, man kan bara ha olika uppfattningar och åsikter. Alla är lika goda; ”en ann är så go som en ann”, som nån ursvensk uttryckte saken. Det finns ingen objektiv sanning, inga objektiva fakta (bara alternativa).
Vi ska inte tänka så mycket på hur det är, desto mer på hur det bör vara. Om vi sen säger att det är som det bör vara, så blir det så. Punkt slut-tjafsat.
Se där, då har vi löst fem rätt rejält uttjatade problem (utmaningar). Har ni nåt mer ni grubblar över och vill bringa reda i, så hör av er. Vi ska nog kunna få rätsida på’t.
Tack för ordet.
Liked this post? Follow this blog to get more.