Om det händelsevis är så att några av mina läsare har några, inte så få, år på nacken, så har de med säkerhet hört berättas den sorgeliga historien om Sixten Sparre och Elvira Madigan. Inte så att dessa läsare nödvändigtvis skulle vara födda före 1889, nej då, inte alls. Men 1889 var det år då Sixten Sparre först sköt ihjäl Elvira Madigan med sin revolver, och sedan sig själv. Sedan har emellertid historien återberättats otaliga gånger, inte minst i Johan Lindström Saxons kända, skillingtrycksvisa: Sorgeliga saker hända, än i våra dar minsann. Sorgeligast är dock denna, den om fröken Madigan.
I akt och mening att avromantisera kärleksmyten om Sixten och Elvira och berätta hur det verkligen var gav Kathinka Lindhe, barnbarnsbarn till Sixten Sparre, förra året ut boken Vacker var han, utav börd: Sixten Sparre, mannen som mördade Elvira Madigan. Och på boken bygger ett manus till en pjäs, och den pjäsen såg jag i tisdags på Tokalynga Flying Festival (se tidigare inlägg). Föreställningen ägde rum i ett cirkustält; kongenialt kan man säga, eftersom Elvira Madigan ju var cirkusprinsessa i det civila, lindanserska närmare bestämt.
Föreställningen blandade allvar och skojsamheter på ett förtjänstfullt sätt. I centrum av budskapet står det faktum att Sixten Sparres nesliga brott ledde till ovanskligt elände för Sparres efterlevande fru med två små barn. Dessemellan fanns plats för revykuplettartade sång- och talnummer med god humoristisk potential. Regnet risslade mot tältduken i den tokalyngska skymningen, och där sutto vi publiken, i omväxlande glädjefull gamman och sorgesam begrundan över ödesdigra händelser som timat för 130 år sedan…
Sixten Sparre 
Elvira Madigan 
Machopolare… 
Skvallrande Kristianstadsbor 
Cirkusdirektören 
Sixten Sparres änka Luitgard Sparre, kallad “Lycka”… 
Samtliga medverkande skådespelare
Liked this post? Follow this blog to get more.