Ingen har hittills kommenterat det här med ”Gör Sverige lagom igen”. Så då får jag väl göra det själv då (som hönan Hanna sa när hon ville ha hjälp med att baka bröd).
Först tänkte jag på hur jag såg på mängdmåttet lagom, dels i ungdomen, dels nu i höggradigaste ålderdomen. För 50 år sen tänkte jag nog: Lagom? Nä, fy fan. Här skulle ges järnet, så var det bara. Lagom – det var ungefär lika negativt som trevligt. Att ha det trevligt motsvarade väl ungefär en slät bulle till kaffet, lagom var inte mycket bättre. Nej, svängarna var till för att tas ut till max, ingen tvekan om det.
Men nu ser jag det lite annorlunda. Trevligheter låter väl fortfarande lite avslaget, men lagom är kanske inte helt fel alla gånger. Överdrifter eller underdrifter är förvisso häftigt ibland, men en kan lika gärna påstå att för möcke eller för lite skämmer allt (som Hilda i Rökla brukade uttrycka saken).
Sen frågade jag mig: Jamen är Sverige verkligen landet lagom? Ja, när man lever och verkar här inomrikes, som urbota svensk, så att säga, så tror man lätt det. Jag menar, vädret överdriver sällan här, det är ont om naturkatastrofer; jorden bäver sig sällan, vinden orkar sällan upp till orkan, mer av försiktigt pissregn än skyfall, osv. Svenskarna smyger omkring lite gråklädda så där, konflikträdda som fan. Politikerna är mesigt långbänkiga och trögstartade, Saltsjöbadsanda råder i det fackliga livet. Fåglarna är givetvis inte över sig färggranna (förutom de fyra arter Rosenberg benämnde ”praktfåglar” i Fåglar i Sverige: biätaren, härfågeln, blåkråkan och kungsfiskaren alltså) – jag menar, bara en sån sak.
Och så vidare.
Men allt det här gällde väl mest förr i världen kan jag tro; i landet Svidyllien, där jag sprang omkring som en liten gullig trädgårdsdvärg och luktade på blommorna…
Om man nu i stället undersöker saken på World Values Survey (WVS) så får man reda på att Sverige är ett av världens mest extrema länder, när det gäller värderingar av olika slag. I WVS’ regi har en väldig massa forskare gång på gång ställt samma 250 frågor till en väldig massa människor i en väldig massa olika länder. Vart femte år, med början på 1980-talet, har hittills har åtta undersökningar gjorts; den första sammanställningen kom 1985, den senaste 2020. Antalet respondenter närmar sig nu 100.000. Ett stort antal värderingar studeras, och resultatet redovisas i form av kulturkartor. Den vågräta axeln på kartan representerar en skala från överlevnad till fritt självförverkligande, Den lodräta axeln visar graden av traditionella, ofta religiösa värderingar, kontra sekulära idéer och levnadsmönster.
-sv.svg){kind=link}
Sverige parkerar hela tiden längst upp i nordöstra hörnet av kulturkartan; max självförverkligande individualism, max modern sekularitet.
Det är inte många som har så extrema värderingar som vi, helt enkelt! Och det är på gott och ont. Låt mig räkna upp ett antal variabler där vi är bäst eller värst i världen:
stor tilltro till myndigheter
förhållandevis stor tilltro till andra människor
förhållandevis liten korruption
flest ensamhushåll
individualistiskt
barnaga förbjuden
sexköp förbjudet
kvinnor förhållandevis jämställda
hög grad av digitalisering; kontanter på väg bort
ökande dödligt våld med skjutvapen, bland de högsta nivåerna i Europa
befolkningsökning på 18 procent på 2000-talet; EU:s genomsnitt: 2,2 procent
Det finns säkert ytterligare variabler att nämna, men jag kommer inte på fler just nu. Det är lite svårt att ta in att vi skulle ha så annorlunda inställning i en rad frågor jämfört med människorna i de flesta andra länder. Jag menar, om man tänker efter, nog är väl ändå vi de förnuftigaste och nog vet väl vi bäst? Tja, nja, njo, mja…
Något tål hon väl att skrattas åt, Moder Svea, men kanske mera att hedras ändå?
Liked this post? Follow this blog to get more.