Jomen jo, det tycker jag nog ändå det är, apropå rubriken. Visst är väl livet värt smärtan det innebär att leva? Eller? Snubblade över denna sentens på spanska när jag läste Dagonattboken från Jordenruntutanattflyga-resan. Jag gick då nämligen på spanskkurs en vecka i den lilla surfarhålan Dominical, vid Costa Ricas Stilla havskust.
Och så kopplade jag den ödesmättade sentensen till en ytterst negativ men väldigt positiv upplevelse jag hade häromdagen. Skulle iväg nånstans, och kunde inte hitta min plånbok. Svor och örade runt i lägenheten. Hur många timmar, dagar, veckor, månader!!! av mitt liv tillbringar jag inte i onödigt letande efter förlagda grejer!? Men till slut hittade jag den, och utbrast i ohemul lättnad och glädje. Få upplevelser är så glädjefulla som att först slarva bort nånting och sen hitta det igen. Och så påmindes jag i Dagonattboken att samma sak hänt mig i Dominical för fem år sen. Så här hade jag det där och då:
Klockan är 05.00. I den mörka, tropiska natten utanför mitt rum på Tortilla Flat brusar bränningarna: Mar Pacífico är bara 75 meter bort. Och ja, mörkt är det verkligen här i Dominical, kunde jag konstatera igår. Bara enstaka gatlampor. Infrastrukturen, ”gator” och gatubelysning är utstuderat primitiv. Jag misstänker att detta är medveten politik; man vill ha det så för att locka en speciell kategori amerikanska turister, surfare inte minst. Det kryllar av surfare här, mer eller mindre tatuerade.
05.45, gryning. Jag smyger upp och ut, knäpper några bilder. Gråhuvade gamar på stranden (korpgamar), lekande herrelösa hundar, enstaka människor, de morgonpiggaste surfarna förbereder sig. Lugnt och stilla. Alla försäljarna som kantar ”strandpromenaden” har tagit sina varor och gått hem för att vila upp sig inför lördagens kommande kommers.
Undrar hur det blir ikväll förresten, ska bli live music tror jag. När den i så fall slutar… Igår kväll blev det lugnt redan strax efter tio.
God frukost i baren: Alejandros breakfast. Snackade med en kanadensare som jobbar där. Lyckades inte få in Barcelonas match mot Alaves, hade inte de rätta kanalerna.
Vad har jag så gjort idag? Inte mycket. Upplevde hettan som besvärande, på förmiddagen särskilt. Jag tog mig så småningom till en supermercado och köpte lite onödigheter. Sen gjorde jag ett försök att bada. Blötte ner mig, men inte mycket mer än så. Det var ett sjujäkla sug utåt, lågvatten var på gång, nästan otäckt, svårt att hålla balansen. Såg nästan inga andra som badade heller. Det var fler längre fram på eftermiddan när det var högvatten; lättare att doppa sig då. Vågorna, bränningarna, är så pass stora så man ger sig inte gärna ut och skönsimmar direkt.
När jag skulle ner o bada gömde jag undan det värdefullaste, plånboken, pengabältet, kamera, kikare, osv på rummet. När jag sen kom tillbaka hittade jag inte plånboken… Typiskt idiotiskt beteende från min sida. Inte fan hjälper det att gömma grejerna. Om nån bryter sig in så kommer han garanterat att hitta alltihop i vilket fall. Och gardinerna är fördragna ändå, så det ligger inte en massa lockande värdeföremål och lockar förbipasserande. Jag visste med nästan hundraprocentig säkerhet att plånboken fanns nånstans, men jag kunde ändå inte hitta den! Rafsade upp allt som låg i resväskan, mer och mer panikslagen. Det enda anmärkningsvärda jag hittade var en jävligt stor död kackerlacka i sängen. Inge vidare… Till slut hittade jag förstås plånboken, men då blev jag mer förbannad än lättad. Förbannad på mig själv som beter mig så urbota dumt.
Liked this post? Follow this blog to get more.