Vid femtiden i morse, innan jag slagit på radion, lyssnade jag på ett avsnitt av Lundströms bokradio. Det var ett specialprogram, där Fredrik Wadström intervjuade den ryske författaren Sergej Lebedev. Han lever i exil i Berlin, och hans senaste bok (översatt till 20 språk hittills) har titeln Debutant. Det är en “isande triller”, som handlar om “vetenskap och ondska i ryska giftlaboratorier”. Lebedev berättar i programmet om reaktionerna i Ryssland på försöken att giftmörda oppositionspolitikern Alexej Navalnyj. Det hade en närmast paralyserande effekt, menade han. Det är något speciellt skrämmande med giftmord, inte minst när de är sanktionerade av staten…;surrealistiskt avskyvärt.
Tanken gjorde plötsligt ett hopp: Jag fick en plötslig vision av hur det skulle kännas att leva i ett samhällssystem där ledningen tar död på sina fiender med gift. Tänk er att exempelvis Jimmy Åkesson skulle ha giftmördats av den socialdemokratiska regeringen! De förnekar det givetvis, deras censurerande makt över medierna försvårar informationen om fallet. Men faktum kvarstår: Bara den socialdemokratiska regeringen har tillräckliga resurser för att giftmörda någon med novitjok... Kan inte var nån annan…
Tänk att leva i ett sådant samhälle!
Nåväl, det var en kort känslomättad vision bara, egentligen är detta tillstånd ju oföreställbart snarast. Men tänk att denne lille machofjantsmördaren Putin har makten över så många människor… Ofattbart! Och lönnmördare är han förvisso, det har han visat flera gånger (även om han naturligtvis inte tar i giftet med sina egna blekfeta händer). Men särskilt skrämmande, paradoxalt nog, är att man nu inte längre kan förlita sig riktig på att han också är en fullödig kleptokrat (jfr rubriken ovan; hämtad från SvD-krönika av Olof Ehrenkrona f.ö.). Så här definierar Wikipedia denna term:
Kleptokrati av klepto- och -krati (“stöldstyre”) är en stat som regeras av personer som utnyttjar regeringens möjligheter, naturresurser och folket för personlig vinning,[1] ett statsskick där staten leds av “tjuvar”. […] Rysslands ledare Putin är historiens mest framgångsrika kleptokrat med en uppskattad förmögenhet på omkring 200–300 miljarder USD.
Så länge Putin är en pålitlig kleptokrat är han i någon mening förutsägbar. Han fattar sluga, visserligen ondskefulla, men ändå rationella beslut i akt och mening att tjäna så mycket pengar som möjligt. Men nu tycks han bli mer och mer irrationell. Beslutet att anfalla Ukraina är idiotiskt, rationellt ekonomiskt sett. Finns inga pengar att tjäna på detta, tvärtom – sanktioner, inställd handel, utländsk investeringsovilja, etc., blir följden.
Nej, jag får intrycket att Putin alltmer tappar sin verklighetsförankring. Han omger sig med en mindre och mindre liten grupp av livrädda ja-sägare. Makt fördummar och korrumperar, sa Nietzsche. Så rätt, så rätt… Detta gör Putin oförutsägbar och ännu mer livsfarlig. Han kan börja ett kärnvapenkrig om han ligger illa till.
Efter att ha hört färdigt på det där radioprogrammet i morse, slog jag över till direktsändning i P1. Lyssnade i en dryg timme på de löpande krigsuppdateringarna. Gjorde mig smått fysiskt illamående. Stängde av radion och försökte sova lite mer. Det gick dåligt…
Liked this post? Follow this blog to get more.