Allt blir faktiskt inte sämre i den här världen. Förr sköt dom ner gökar med luftvärnskanoner – och skrattade rått åt’et (lyssna på länkad låt nedan). Nu för tiden blir man jättegladis om man bara fotograferar en gök, särskilt i flykten. Det är man inte bortskämd med (som vi sa i morse, jag o den där andre gubben som också plåta’n, göken). Guds bäste gök… ja, jag vet inte jag. Lägga ägg i andras bon, knuffa ut de rättmätiga arvingarna… nja, inte supersympatiskt om ni frågar mej (fast varför skulle ni göra det?). Men han är något av en doldis fast han kokoar så gutförbannat när han kommer på våren (honan kokoar inte). Håller sig undan. Men här ä han, i flykten t.o.m.:
Och så här var det förr-i-tia:
Liked this post? Follow this blog to get more.