Jag – en taggboll

Nu kommer den igen, framkrypande ur lövhögen – taggbollen… (se tidigare inlägg och ännu tidigare inlägg) Nu har den blivit en låt till och med. Jag är mäkta stolt över detta. Inte nog med att texten uppriktigt sagt är j-igt bra, det är låten också – egentligen. Jag menar om nån riktigt duktig artist, med rivig röst och häftigt gitarrspel, fick hand om den. Eller ett litet kompetent band kanske. Som kunde spela in den, med känsla och god teknik…

Inget av ovanstående är för handen här. Blott en morgonrosslig röst, gitarrspel utan pekfingernagel (gått av f.n.), röstmemo-inspelning på åtta år gammal utsliten mobiltelefon. Men ändå: jag är imponerad av att jag kunde göra en låt av den här från början mycket oregelbundna och till största delen orimmade dikten. Och visst finns det potential; det skulle kunna ha blivit bra...

Taggboll

Halvblinda igelkotten jag
försynt i lövhögen lever
Nosar mig fram
Tassar lågmält
mina rundor
Mumsar omnivoriskt
på det jag finner
En jordlöpare här
en tvestjärt där

Men tvåbeningar undviker
om ändå såna jag möter
kurar boll
Hoppas på
förvilla
Med taggarna ut
ligger stilla
som ett troll
Väntar
Vill inte vara med
Vill slippa dom
Vill va ifred

Hatar
välordnade enfaldiga
gräsmatteöknar
Älskar
stökiga
multimångahullerombuller
Utomtaggs
stora onda världen
Inomtaggs
lilla mjuka livet

Halvblinda igelkotten jag
försynt i lövhögen lever
Godtrogen medtaggssmekare
Misstrogen taggbollskurare

Tagga ner o tagga mer o tagga tagga hela dagen
Tagga in o tagga ut o kura som en boll
Tagga ner och tagga mer o tagga tagga mig i graven
Tagga in o tagga ut o lura som ett troll

Liked this post? Follow this blog to get more.