I morse, när jag borstade tänderna, tänkte jag på riksväg 41, den som går mellan Borås och Varberg. Neråt Veselången for tanken, där Viskan brukar svämma över varje höst och vår, där man kan sjunga Gässtedej när man kör förbi, och samtidigt se en massa gäss på de översvämmade åkrarna. Sen tänkte jag på hur jag stannade där med min första bil på våren 1969, en Saab 96 De Lux – aerodynamiskt utformad, och därmed utrustad med utmärkta fartresurser (kom upp i 120 utan vidare) – en vit pluttplutt (frihjul) med rattväxel.
Det finns absolut ingen som helst koppling mellan Veselången och min tandborstning! Varifrån dyker de tankarna upp? De associationerna? Varför? Svaret är: Av ingen anledning alls. Hjärnan leker bara.
Jag tycker hjärnan är ett anmärkningsvärt fantastiskt organ. (Säg inte emot mig för då blir jag förbannad!) Hur är det möjligt att lagra allting i den där äckliga geleklimpiga klumpen därinne?! Glömmer vi nånsin nånting? Med rätt sökväg – eller helt slumpartat, som med tandborstningen – så dyker vad fan som helst upp i sinnet.
Fattar ingenting, men är gravt förundrad och imponerad…
Liked this post? Follow this blog to get more.