Efter en lovande början…

…har jag nu landat i en sal på lasarettet…

… där man försöker utröna om jag haft en s k ”tia” (miniblodpropp) eller inte. Så här känner jag mig när jag känner efter:

Men det gör jag inte, känner efter alltså. Och då mår jag precis som vanligt, vad nu det kan innebära. Så här kanske:

Liked this post? Follow this blog to get more.