Efter en lovande början…
…har jag nu landat i en sal på lasarettet…
… där man försöker utröna om jag haft en s k ”tia” (miniblodpropp) eller inte. Så här känner jag mig när jag känner efter:
Men det gör jag inte, känner efter alltså. Och då mår jag precis som vanligt, vad nu det kan innebära. Så här kanske:
Liked this post? Follow this blog to get more.