Minns ni att mitt nyårslöfte var att sträva mot så mycket vanlig, enkel, mänsklig hygglighet som möjligt? Igår såg jag den – på bio. Den personifierades av Hirayama, huvudperson i filmen Perfect Days. Rollen spelas intill perfektion av Kôji Yakusho; pris som bästa skådespelare vid filmfestivalen i Cannes 2023. Filmen, regisserad av Wim Wenders, är en japansk-tysk samproduktion.
Oerhört lågt tempo. Det tar nästan halva filmen innan Hirayama säger ett ord. Han lever ett enkelt, extremt inrutat liv som toalettstädare i Tokyo. Läser lite varje kväll (novell av Faulkner), intresserar sig för träd (lyssnar på suset, tar bilder med sin gamla kamera), lyssnar på musik, företrädesvis på kassettband i bilen på väg till och från jobbet. Och vilken musik sen! Här är låtlistan:
The House of the Rising Sun The Animals
Pale Blue Eyes Lou Rees, Velvet Underground
Sittin on the Doch of the Bay Otis Redding
Redondo Beach Patti Smith
Walkin Thru the Sleepy City The Rolling Stones
Perfect Day Lou Reed
Aoi Sakana Sachiko Kanenobu
Sunny Afternoon Ray Davies, The Kinks
The House of the Rising Sun Maki Asakawa (Japanese version)
Brown Eyed Girl Van Morrison
Feeling Good Nina Simone
Perfect Day Lou Reed (2027 version by Patrick Watson)
Ständigt lika vänlig, medmänsklig, god – hygglig – lever Hirayama sitt liv. Så småningom händer det lite mer. Hirayama får besök av sin tonåriga systerdotter, som rymt hemifrån och vill bo hos sin morbror. Systern kommer och hämtar sin dotter efter några dagar. Långsamt rubbas Hirayamas cirklar av påminnelser om ett förflutet liv, varför han valt att leva detta tysta eremitliv. Det fyller honom med sorg, men glädjen över det lilla livets detaljer lämnar honom aldrig. I slutscenen förenar han alldeles sublimt uttryck för stor glädje, i kombination med vemodig sorg, samtidigt som han lyssnar på låten Feeling Good med Nina Simone på hög volym i bilen. Magnifikt!
Det är något visst med det japanska… Funderar på om jag vill åka dit? Jo, det vill jag nog. Kan inte riktigt beskriva vad det är, det speciellt japanska, men det uttrycks på något sätt rätt väl med diktformen haiku; tre rader, 5,7 och 5 stavelser. Tänkte ni förresten på att dikten Vinterstuga i mitt förra inlägg avslutas med en haiku?
Januarisol
Strålande lågvinkelljus
Vintervilavy
Liked this post? Follow this blog to get more.