Jag strävar efter att vara hygglig. Inte vara elak i onödan.
Däremot blir jag snarast skeptisk, om jag märker att någon person jag möter anstränger sig för att vara trevlig. Trevlig är inget plusord i mina ögon. Det är så utslätat och allmänt, kan betyda nästan vad som helst. Det signalerar yta, inte djup. Påklistrat snarare än äkta.
Idag hjälpte jag ett bi (eller eventuellt en blomfluga; håller på att lära mig skillnaden) ut i friska luften. Jag fångade den i en burk vid takfönstret på toa, gick ut på balkongen och släppte ut den. Det kändes bra. Det var hyggligt gjort. (Inte fan var det speciellt trevligt gjort, eller hur?)
Denna min medresenär på rymdklotet Jorden surrade genast iväg till närmaste snöbollsbuske för en välförtjänt matrast (efter skräckupplevelsen på min toa och i den där fångstburken).
Liked this post? Follow this blog to get more.