Äntligen har jag kommit någorlunda överens med mitt avancerade ljudkort (egentligen avsett för Soggy). Så här låter en provisorisk version av Morgonhumla, där jag sjunger lite stämsång med mig själv.
Morgonhumla
humlan mumlar slumrig
för zum zum zum
för zum zum zum zum zum
så möjligt hon kan
så ut sin sömn
vill dryga hum hum
så dum så dum
som tror sig kunna flyga
för tung för tung
alldeles för tung
för zum zum zum
för zum zum zum zum zum
för vingar små
kan ej förmå
att tumla rumla
runt i himmel blå
men hu för regn och rusk
utur moln så
grå!
och kyla därtill
så näst intill
olidligt ändå!
humlande
pumlande
sin pollen-
pernod
humlan fumlar
zömnigt
tankspridd
för zum zum zum
för zum zum zum
aååååå…
vingar på tå
för hej o hå
o hur ska det gå?
hur ska det gå att förstå?
flyger ändå…
uti himmelen blå
hallå!
långt långt dit bort
dit ej ens ögat
kan nå!
hallå!
flyger ändå
flyger ändå
flyger ändå
flyger ändå
Liked this post? Follow this blog to get more.
Vilken ljuvlig humlesång; lugnar och peppar samtidigt en lite tumlande humla.
Vi är väl alla lite som humlor, ibland, men flyger vidare – ändå : ) 🎶
Roligt att du uppskattar låten! Jag är väldigt svag för humlor, det är jag. Och, som du är inne på, ville gärna vara som de, kasta sig ut och försöka det omöjliga…