Höstsejd

Var stilla, var tyst och vänta, 
Vänta på vilddjuret, vänta på varslet som kommer, 
Vänta på undret, vänta på undergången som kommer 
När tiden har mist sin sälta. 
Det svävar med släckta stjärnor lågande skär förbi. 
Det kommer i gryningen eller i skymningen. 
Dagen och natten är inte dess tid. 
När solen går i mull och månen i sten skall det komma 
Med släckta stjärnor på kolnade skepp… 
Då skall de blodiga portarna öppnas för allt som är möjligt. 
Då skall de blodlösa portarna stängas för alltid. 
Marken skall fyllas av osedda steg och luften av ohörda ljud, 
Städerna störta punktligt som klockslag. 
Öronens snäckor skall sprängas som djupt ner i vattnet 
Och tidens omätliga saktmod förevigas. 
Djupt in i döda blickar, i domnade ljus 
Av undret som snuddar förbi deras hus. 
Var stilla, var tyst och vänta, 
Andlöst tills gryningen öppnar sitt öga och andlöst tills 
     skymningen sluter sin blick

Liked this post? Follow this blog to get more.