Igår afton behagade havet (nåja, Östersjön åtminstone) visa sig från sin lugnaste, psykiskt mest stabila sida. Tillfälle bereddes därvid för raukar och mer anspråkslösa stenar, att med hjälp av det vattnigt pastorala kvällsljuset bespegla sig i dess stilla yta (högerklicka gärna, och förstora bilderna).
Det var vackort… (obs! skånsk obetonad vokal; jfr meteorologen Nils i teve, närmare bestämt hans uttal av vädor…), det kan ingen förneka.
Liked this post? Follow this blog to get more.