…Och så kom det en virvelvind och tog halva fröbollen och lekte med den högt över trädkronorna. Den plockade sönder den och valde ut ett enda frö och så blåste den på det och viskade: Flyg nu – du vet vart! Fröet flög och flög, rakt bort till kyrkogården, till en liten gravkulle som ännu inte hade något gräs. Där lät det sig sjunka, och det kan mycket väl hända att tårpilen som stod längre bort, hörde det frambära sina hälsningar från blomman under grytlocket mitt i den döda asfalten. Fröet slog rot och blev till en liten planta…
Ur “Den nya vägen”, i Skymningssagor II (1946), av Gustav Sandgren
Liked this post? Follow this blog to get more.