Har stött på begreppet fraktaler då och då; fascinerats, men inte riktigt begripit. Idag läste jag om fraktaler på en liten informationsplatta i Kransmossen-skogen. Det handlar alltså om självupprepande mönster –självlikhet – dvs. alla mindre delar av en fraktal liknar helheten. Mönstret byggs genom ett stort antal upprepade, likadana förändringar. Förstår ni? Nä, förstår det. Det gör inte jag heller, inte riktigt.
Forskning visar, att naturliga fraktaler kan verka lugnande på hjärnan, läste jag på den där skylten. Oj, tänkte jag, kan det verkligen vara sant? Ormbunkar är exempel på naturliga fraktala former i naturen, stod det. Aha, en förklaring kanske, till varför jag är så ohemult förtjust i ormbunkar. Att de är vackra visste jag redan, men inte att jag kanske blir lugn och mår väl av att betrakta dem…
Kan den här överblommade maskrosbollen också vara exempel på fraktal form månntro? Skön är den i alla fall, eller hur?
Liked this post? Follow this blog to get more.