Läser just Vem dödade min fotboll? En uppgörelse med världens mest älskade sport, av Simon Bank (2024). Har bara kommit halvvägs i boken, men det är rätt uppenbart vad författaren menar med bokens titel. Fotbollen är en del av ett samhällssystem som förtrycker och utnyttjar människor; systemet heter ”rasistisk kapitalism, strukturaliserad social ojämlikhet” (s.94)
Därför är det bara helt följdriktigt att det grundkorrumperade Fédération Internationale de Football Association, FIFA, låter sig mutas till att placera VM i fotboll 2022 i Quatar, ett stenrikt oljeland stort som Skåne, utan någon som helst fotbollstradition. Att mänskliga rättigheter inte betyder ett dyft i Quatar, att kvinnor och hbtq-personer diskrimineras, att VM-arenorna byggs av gästarbetare under vidriga förhållanden – slikt är helt irrelevant i sammanhanget. Det enda viktiga är att mutkolvarna i FIFA får sina blodspengar.
Likaså är det helt logiskt att klubbar som Chelsea, PSG, Manchester City, Newcastle etc köps upp av stenrika oligarker, eller rentav läggs beslag på av stater, som just Quatar eller Saudiarabien. Eller att stjärnor som Ronaldo eller Mbappé säljs och köps för miljardbelopp och tjänar astronomiska summor på sitt bollsparkande.
Det är pengarna som bokstavligen styr allt inom den moderna toppfotbollen, precis som i samhället för övrigt. Klubbkänslan försvinner. Stjärnorna samlas i några få rika klubbar. Spelet blir förutsägbart: mest pengar vinner.
Jag håller med om allt det här. Men jag, lika lite som Simon Bank, tror jag, har någon riktigt bestämd idé om vad alternativet skulle vara. Jo, det är inga större problem att beskriva en utopisk sund och rättvis värld, inklusive en fotbollssport på lika villkor. Men hur komma dit? Det är frågan…
Svårt att förstå att det blivit som det blivit, tycker jag inte det är. Svårare då att begripa hur man tänkte för hundra år sen, när det var verkligt fult att tjäna pengar på fotboll. Efter att Gunnar Nordahl blivit proffs i Italien fick han inte vara med i svenska landslaget längre. Det känns onekligen märkligt ur ett nutida perspektiv.
Man fick gärna tjäna pengar på att förvärvsarbete – ja man borde definitivt jobba och tjäna pengar, inte gå sysslolös och vara lat. Men det var alltså fult att tjäna pengar på att syssla med idrott. Varför? undrar man. Vad var den stora skillnaden mellan att spela fotboll för klubb och supportrar, jämfört med att utföra tjänster av andra slag?
Kan det har varit att fotboll, liksom andra idrotter, sågs som en rolig, icke nödvändig lek? Förvärvsarbete däremot, var en plikt. För att göra sin plikt kunde man få betalt, men inte för att leka, det vore omoraliskt.
Det känns som en fjärran, idealistisk och oskyldigt naiv värld det där. Inte minst jämfört med samtidens globala motto, som lyder: Du ska tjäna så mycket pengar du kan, så snabbt som möjligt och med så liten ansträngning som möjligt. Girighet är tidens lösen.
”Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid / Det spelades bättre boll på gräsplanen hemmavid…” Nja, det gjorde det definitivt inte. Inte om man tänker på spelet, som sådant. Men omständigheterna omkring spelet var på många sätt bättre, åtminstone helt annorlunda.
När det skulle spelas fotboll på Ljungavallen i lilla småländska Broaryd, där jag växte upp, då gick djungeltelegrafen. På något sätt fick man reda på vad som var på gång, utan några mobiler (!), utan några anslag alls, bara genom muntlig spridning. Och så samlades vi, från småknattiga 10-åringar som jag till 40-åriga ungkarlar. Vi delade upp oss i två lag, och så spelade vi världens mest älskade spel, fotboll. Ljungen växte alnshög i utkanterna av ”planen”, om det gjordes mål, dvs. om bollen passerade genom den träram som utgjorde målställning, ja då försvann läderkulan in i skogen, där någon fick leta upp den. Ja, det var tider det…
Jag ser alla avigsidorna med dagens system tydligt, och tycker hjärtligt illa om dem. Men lik förbannat fascineras jag av den suveränt fina fotboll på toppnivå, som spelas av de bästa (och rikaste) lagen. Förälskade mig i Messis, Iniestas och Xavis Barcelona runt 2010 (kanske det bästa fotbollslag som någonsin funnits), och det är en kärlek som håller än.
Det är nog inte bara systemet det är fel på, det är vi människor som skapat det och lever i det. Dock och iofs ock, det människor skapat det kan människor också ändra på. Inte för att jag ett ögonblick tror på’t, men eventuellt vet man aldrig var gäddan har sin gång och haren tar sina språng…
Adrian Larsson har just avlossat en riktig rackarrökare… 
…och Frode Larsson likaså…
Liked this post? Follow this blog to get more.