Minns när min gode vän Åke B och jag fick syn på den här fågeln för första gången. Ja, en hel mängd av dem faktiskt. Det var på de där ängarna mellan Broaryd och Skeppshult, där vägen korsade Österån (tror jag den hette) på en liten puckelbro (där den tuffe, näst intill smått illegale taxichauffören (fanns en laglydig också) Agne T i Broaryd brukade leka chicken race med mötande bilar. Den där bron var fin att smygröka under, för övrigt.) Åke och jag var kanske på väg, på cykel eller moped, till Skeppshult för att träna fotboll, vad vet jag. I alla fall, plötsligt fick vi där syn på en hel mängd helt osannolika fåglar en bit från vägen. De såg konstiga ut, tyckte vi. Ingen ordning på färgerna i fjäderdräkten, liksom.
När vi kom hem igen så småningom kunde vi, med hjälp av Erik Rosenbergs Fåglar i Sverige, konstatera att det rörde sig om björktrastar, eller snöskator, som det ibland hette på den tiden. Denna art häckade då i Sverige bara i Norrland, men kom söderut på vintern.
Ny art! Kryss i artlistan!
Nuförtiden finns de ju överallt, även här i södra Sverige; en av de få arter som anpassar sig till den invasiva, dominanta, utträngande allt annat-arten: homo sapiens nämligen, och faktiskt ökar i antal. Totalt sett har antalet fåglar annars minskat med 25-30 procent i Sverige sen 1970-talet.
Liked this post? Follow this blog to get more.