I början av september 2018 tillbringade jag ett par veckor hos amerikanska vänner i Door County, Wisconsin. De har ett sommarställe där, alldeles vid stranden av Lake Michigan. Ljusspelet över himmel och vattenspegel upphör aldrig att fascinera. Jag hade föresatt mig att följa soluppgångens skiftningar dag för dag, och fick ofta känslan av att vågorna mot klipporna talade till mig; ibland viskande småvågigt, andra dagar i våldsamma bränningar. Därur kom texten till låten Finnas till:
Små vågor viskar mig Talar i vatten Stjärnor stämmer in I stjärnljusa natten Vad är det dom vill? Varför inte tiga still? Om hur vemodligen Sorgesamt Fnnas till? Och solen är ensam Och månen likaså Han vet, inte hon Så svårt att förstå Lyssna: Nu upphörde ett hjärta att slå… Ett fortsatte Att gå Och gå och gå… Väldiga vågor Vräker mot stranden Slår med sin vrede Tålmodiga landen Hamrar sitt budskap Obönvekligen in Om den kärlek som var vår Som var din Som var min Och solen är ensam Och månen likaså Han vet, men inte hon Så svårt att förstå Men lyssna: Nu slår två hjärtan samman ändå Ja, nu bultar de tillsammans båda två Små vågor viskar mig Talar i natten Stjärnor stämmer in I stjärnljusa natten Jag vet vad dom vill Dom vill inte tiga still Om hur underbart Härligt ljuvligt Finnas till Finnas till
Liked this post? Follow this blog to get more.