moln av moln som änglahår
vaniljglassluftslott så långt ögat når
bomulls-canyons läker sår
uppfyller varallaste himlavrår
Det är roligt med ord. Att leka med ord, att hitta på nya ord. “Varallaste” är nytt för dagen, har kanske aldrig skrivits eller utsagts tidigare. “Himlavrår” har jag heller inte sett förut. Varför inte “varendaste” då? Nej, för då hade jag måst skriva “himlavrå” i singular; “varendaste himlavrå” hade ju gått. Men jag ville ha “vrår” i flertal, det är mer överväldigande liksom. Och “alla”, det är ju så många som möjligt på en gång, och superlativ-formen, “-aste”, spär på mångmaxandet (en neologism till, he he) ännu mer. Gott så.
Liked this post? Follow this blog to get more.