Ett jagande efter vind…

I Predikaren 1:14 kan man läsa följande:

När jag nu såg på allt vad som händer under himmelen, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind.

Kom att tänka på detta med fåfänglighet och livets meningslöshet i samband med att jag kopierade 72.234 bilder från en extern hårddisk till en annan igår. (Det tog 11 timmar.) Ville säkerhetskopiera alla bilder jag sparat sen jag köpte min första Nikon systemkamera 2009. Ingen kommer att vilja se dessa bilder när jag är död om några år. Tveksamt om jag själv har lust att se dem f.ö. So, what the fuck? What’s the use of it all? (Kändes lite tufft att växla till engelska där, sorry for that.)

I och för sig är jag inte riktigt enig med Bibelns Predikarens om det där med fåfänglighet. Att allt är förgängligt är det ju ingen tvekan om. Men fåfängligt, nja, finner det inte fåfängligt eller meningslöst för den enskilde individen, under hens lilla stund på jorden (alltså den korta, medvetna perioden mellan de avsevärt långvarigare prenatala och postmortala tillstånden) att syssla med vad fan hen lyster, om det bereder hen glädje och tillfredsställelse, och inte skadar någon annan. Och nu råkar det vara så att jag finner nöje i att bevara och hålla lite ordning på mina stapplande försök som fotograf i några år till.

Här är en bild på Viktor, mitt äldsta barnbarn, från 2009, när han var 3 år (fyller 17 i år; nä nä, tiden går inte, den kommer, så det så):

• 

• 

På den tiden bearbetade jag knappt mina bilder alls. Bilden till höger representerar hur jag kanske behandlat bilden idag, med en lätt redigering i Lightroom; beskurit lite, tagit bort röda ögon t.ex.)

Ett halvår senare, i maj 2010, hade Viktor vuxit till sig lite, och jag hade möjligtvis blivit lite bättre som fotograf:

• 

• 

Bilden till vänster är obearbetad, på den till höger har jag mörkat bakgrunden, så att ännu mer fokus läggs på Viktor; den röriga bakgrunden distraherar inte.

Liked this post? Follow this blog to get more.