En naivismens Höga Visa

Den här låten Tre små gummor har nästlat sig in i mina allra innersta hjärngömmor (se tidigare inlägg). Den tycks mig plötsligt som en näst intill fulländad naivismens höga visa: så enkel, så rörande, så oskyldigt naiv…

Texten härrör ursprungligen från en läsebok för barn, skriven av Anna Maria Roos, med titeln Fyra barn i Biskra – sagor och verklighetsskildringar (1909). Den skall ha innehållit fyra strofer, så här lyder den första:

Tre små gummor skulle gå en gång
till marknaden i Nora
som räcker hela dagen lång
och fröjdar små och stora
– Ja, vi ska ha roligt, sa gummorna små,
vi ska ha roligt, det kan ni förstå,
och åka karusell
och äta karamell
och fröjdas hela dagen i Nora!

Anna Maria Roos föddes i Stockholm 1862 och dog i Bombay 1938. (Vad gjorde hon i Bombay, undrar jag, nyfiken så jag kan dö.) Hon var ”lärare, författare, teosof och sångtextförfattare”, säger Wikipedia. Hon skrev flera läseböcker för skolbarn, bl.a. I Önnemo, vilken jag har ett svagt minne av att ha läst (en vackert röd bok, som doftade gammalt, minns jag…).

Anna Maria Roos på 30-talet

1915 publicerades texten igen, denna gång med musik, i samlingen Lekar och sagospel.

Den version vi känner (kände?) idag har en annan melodi, och något modifierad text:

Tre små gummor skulle gå en gång
till marknaden uti Nora.
Tre små gummor skulle gå en gång
till marknaden uti Nora.
Vi ska ha roligt, sa gummorna de små,
vi ska ha roligt, det kan ni väl förstå.
Åka karusell,
och äta karamell,
och fröjdas hela dagen uti Nora.
Vi ska ha roligt, sa gummorna de små,
vi ska ha roligt, det kan ni väl förstå.
Åka karusell,
och äta karamell,
och fröjdas hela dagen uti Nora.

Jag är omåttligt förtjust i Magnus A:s (?) version, som jag hittat på nätet, publicerad under rubriken ”Midsommar för barn: Tre små gummor (skulle ut och gå, till…)”, 20 juni 2019. Den är så lågmäld och enkel – och därför så djup…?

Om vi tittar lite närmare på texten, så finner vi det lite märkligt och ljuvligt att dessa tre gummor i sant systerskap tänker sig till marknaden i Nora tillsammans (tänk på tiden, detta hände trots allt för 100 år sen). Inte ett spår av några otrevliga patriarkala män som lägger sig i, nej då. Och gummorna ska ha roligt, det är inget mer med det. Och vad består detta roliga i? Jo, av att åka karusell och äta karamell! De är fullt nöjda med dessa oskyldiga nöjen. Här är det minsann inte frågan om att supa till det eller ta några droger inte! Nej nej, inte alls, karusellen och karamellen räcker så väl för att fröjdas hela långa dagen.

Och inte kan det väl vara så märkvärdigt med en simpel marknad i lilla Nora? Men jodå, det tycker gummorna! Roligt för såväl stora som små, bättre finns inte.

Det handlar om tre gummor som visserligen är små till växten, men synnerligen stora när det gäller integritet och självständigt handlande.

Ack, om livet ändå vore så enkelt; tre kamrater tillsammans hela dagen i fröjd och gamman, karuseller och karameller. Sedan åter till vardagen, i full tillfredsställelse efter denna härliga dag.

Så här låter min egen version av låten:

Liked this post? Follow this blog to get more. 

2 reaktioner till “En naivismens Höga Visa”

  1. Gjorde en liten googling och fick följande svar: På grund av rastlöshet, oro och dålig hälsa vistades Roos stora delar av livet utomlands. Efter att ett förbud mot handpåläggning infördes i Sverige 1915 vistades hon i till exempel Egypten, Palestina, Italien, Tyskland, USA och Teneriffa.
    Hennes teosofiska intresse förde henne till Indien där hon dog i Bombay 1938. källa: Anna Maria Roos – Levande musikarv

Kommentarer är stängda.