En gång skall stenen du krälar under
lyftas från dina skuldror
och försvinna
En gång skall molnet som regnar småspik
som spön rakt över ditt huvud
förrinna
Och det enda som hörs
och det enda som förstörs
är alla tomma ihåliga årens brus
när de störtar till marken
och krossas till grus
och förgörs
En gång skall zenitsolens strålar
som sveder axlar och ryggen
i havet förgås
En gång skall ledans bläckfiskarmar
som slingerstryper dig sakta
öppna sitt lås
Och det enda som hörs
och det enda som förstörs
är alla tomma ihåliga årens brus
när de störtar till marken
och krossas till grus
och förgörs
Ja, det enda som hörs
är alla tomma ihåliga årens brus
när de krossas till grus
och förgörs
och förgörs
Liked this post? Follow this blog to get more.