Som sagt var, ska kvista över till Staterna i morgon, crossa den där stora blå pölen som ligger mittimellan Svedala och the land of the free… Ha he ho ha, osv., tro nu inte att jag är naivare än jag är. Det där stora landet i väster innehåller allt från det bästa till det värsta… Och inte har det blivit bättre på sista tiden, nä, tvärsimot snarare, med Trumpen o allt.
Men det går inte att komma ifrån: Sverige och svenskarna är rejält amerikaniserade. Det som dyker upp over there brukar dyka ner här ett lagom tag efteråt, typ. Minns hur det var i tevens barndom; alla dessa amerikanska filmer… Jag såg allt, precis allt. Vilda västern… De två första avsnitten av Bröderna Cartwright var bäst: “En ros till Lotta” och “Pennfäktaren”. Sen blev det sämre; för lite six shooters och show downs, helt enkelt (this town ain’t big enough for both of us…). Fast när vi lekte indianer och cowboys ville jag alltid vara indian. Jag höll på dom. Men inte hjälpte det inte, indianerna blev folkmördade så det stod härliga till.
För att inte tala om musiken! American root music, den ligger hjärtenära för min del: blues, country, rock’n roll, soul, you name it… Tänker på soundtracket till filmen Oh Brother, Where Art Thou t.ex. Eller The Last Waltz med The Band och gäster…
Ja jo, kunde skriva spaltmeter om cocacolahamburgeriseringen, men det får anstå till i sinom tid. För att återgå till de närmaste 14 dagarna för min del, så har jag tänkt tillbringa dem i sällskap med några mycket goda vänner i det förlovade landet bortom horisonten i väster. De har ett sommarställe längst ute på tippen av halvön The Door Peninsula (Door County), som sticker ut åt nordost längst uppe i nordvästra Lake Michigan. Staten heter Wisconsin. Det är en rejält stor halvö som säkert syns från rymden till och med. Längst ute på tippen, uppspetat på en 50 m hög klippa ligger deras sommarhus. Man kan gå ner till vattnet längs en trätrappa och ta ett dopp om man vill. Här några bilder från de yttre environgerna:
Utsikt från huset 
Trappan ner till vattnet 
Regn över Lake Michigan 
Afton i nivå med vattenytan
Själva huset är rejält tilltaget förstås, inte nån j-a sommarstuga inte, utan mer typ biggest in the world, om man säger. Några interiörer:
Från “the daybed” kan man njuta av ljusspelet över himmel och vatten. 
Mysiga sovalkover 
Terrassen 
Ett enda stort rum, med enorm takhöjd 
“Allrummet…”
Tro nu inte att mina vänner är några rika knösar. Nä då, inte alls. Det här huset byggdes av den föregående generationen med stor möda, i vad som snarast var vildmark på den tiden. De fick släpa fram virket för hand i stort sett, enligt vad jag fått mig berättat. Att huset sen råkat hamna i vad som nu är ett mycket attraktivt turistområde (mycket glest mellan husen dock, som tur är) och förstås blivit värt miljoner dollar, det är en annan historia.
Jag har haft många fina dagar “at the lake”. Kan bara hoppas att det blir på liknande sätt den här gången. Något som inte brukar vara så bra dock är wifi:n, och därmed kontakterna med omvärlden. Så please, don’t get mad at me om blogginläggen glesnar de närmaste 14 dagarna.
Liked this post? Follow this blog to get more.