… fast det bara var en vanlig torsdag. Minns att Hasse Alfredsons “Ringaren” klagade på att det var dåligt med folk i kyrkan. Det var väl i stort sett bara änkan Zetterqvist och nån till. Och detta trots att pastor Jansson var folklig och modern på alla sätt (boxades och kastade varpa bl.a.).
Men i nyrestaurerade Notre Dame de Paris kryllade det med folk. Vi hade bokat biljett (gratis; biljetterna är till för att inte alla ska gå in samtidigt) kl 10, och anlände till Paris 9.05 med Eurostar snabbtåg (skulle ha anlänt dagen innan). Snabb promenad till hotellet, som låg alldeles i närheten av Gare du Nord. Slängde in väskorna på rummet, och rusade till Metro-stationen, stod i kort kö till biljettautomaten, åkte några stationer och kom precis i tid till Notre Dame.
Men besöket där gav inte mycket. Det var alldeles för mycket folk. Ingen stämning, inget utrymme för något andaktsfullt begrundande av den vackra utsmyckningen och arkitekturen. Man fick vara glad om man kom helbrägda ut igen, omosad av andra turister, oantastad av ficktjuvar m.m, m.m. Detta är inte på något sätt unikt för Notre Dame; situationen är likartad vid alla världssevärdheter nu för tiden.
Mina tankar går till Ringaren – ni vet han den där puckelryggige, i Victor Hugos roman. Hur står han ut?
Kanske är det ändå lite lugnare på natten…
Liked this post? Follow this blog to get more.