Den moraliska kompasshypotesen

Vad tror ni om det här?:

För oss svenskar ligger det nära till hands att tro att det faktum att vi blivit mjukare och snällare på en rad områden är ett tecken på att vi helt enkelt blivit bättre människor Tidigare tog polisen i med fasthet mot våldsverkare som vandaliserade bilar, tände eld på soptunnor och krossade glas. Numera inser vi att dessa individer är människor precis som vi och ofta kommer från mindre privilegierade miljöer, vilket gör att bör behandlas med vänlighet och god vilja. Vi förstår också, bättre än tidigare generationers svenskar, att tjänstemän ofta arbetar under pressade förhållande, vilket kan leda till felaktiga rättsliga bedömningar. Att ställa dem till svars för detta vore att lägga sten på börda eller till och med att, som en facklig ordförande uttryckte det, ”misstänkliggöra” dem. Och vi är numera medvetna om att en elev kan bli ledsen av att inte klara sig bra i skolan eller bli utpekad som orosstiftare. Denna medvetenhet gör att vi ställer lägre prestationskrav så att alla ska ha en chans att klara grundskolan och komma in på gymnasiet. Det har också lett till att vi fått en mer tolerant och välvillig syn på elever som stör ordningen. Det har i så fall skett en moralisk och etisk utveckling i det svenska samhället. Vi har blivit bättre på att ställa in vår moraliska kompass mot de objektivt rätta värderingarna. Andra länder, som i många fall bekämpar brott med kraft och ställer höga prestationskrav på tjänstemän och elever, har inte lyckats med detta och har därför inte hunnit lika långt som Sverige i sin moraliska progression. Låt oss kalla denna förklaringsmodell den moraliska kompasshypotesen.

ur Den mjuka staten (2024), av Erik J. Olsson och Catharina Grönqvist Olsson

Återkommer i frågan.

Liked this post? Follow this blog to get more.