Funderar på hur det var för fem år sen. Det är lätt gjort, bara att klicka på februari 2020 i listan på höger sida av skärmen. Inte fan var det bättre då, men ändå kan man med fog påstå att en hel del har blivit sju resor värre. Kolla får ni se. Inlägget Cybermanipulation finner jag synnerligen framsynt och vist t.ex.

Annars nöjer jag mig idag med att reprisera inlägget Meta. Av det där infallet att skriva något varje dag klockan nio (se nedan) blev förstås inte mycket. Kanske vore värt att pröva igen…

Meta

Detta är, rubriken till trots, icke en text om huruledes abborren luras att ta över maskens roll som grymt på kroken spetsad. Rubrikens ”meta” är lika med prefixet meta-, för ett ögonblick upphöjt till enskilt, självständigt ord. Meta- som i metatext, en text om texten. 

Jag fick infallet att se om jag kunde skriva något varje dag vid niotiden (klockan är 08.59 nu); något vad som helst, om än aldrig så lite. Tänkte det kunde vara intressant att se vad som i så fall, via fingrarnas tafsande på tangentbordet, skulle sippra ut ur huvet mitt…

Och eftersom jag inte direkt tyckte att jag hade något att skriva om idag, så fick det bli en metatext, en text om texten. Denna text är således ett exempel på brukat våld: en attack mot den städse närvarande mentala lättjan, en motamissil, riktad mot ständigt pågående motbottensjunkande.

Och slutligen tänkte jag… [Jäkla massa tänkande idag! Men så är det jämt: tankar och känslor far omkring som skottspolar i skallen på mig. Gör vad jag kan för att kosmosifiera kaoset – det går så där…] …att om det inte blir alltför dåligt eller alltför privat, det där jag värper ur mig klockan nio varje dag, så kan jag ju lägga ut det här på bloggen. Gör det för egen del, för att i någon mån få syn på vad som pågår på hjärnkontoret. Men skulle mot förmodan tillfälligtvis någon läsare ändå ha lite glädje av det skrivna, så blir jag förstås glad.

P.S. Fick en fråga förra gången om vad det innebär att “kosmofiera kaoset”. Jag svarade att man kan se på kosmos som motsatsen till kaos. Att kosmofiera kaos innebär i så fall att få lite ordning på rådande kaos. Det är egentligen sånt vi håller på med hela tiden, vi människor. Vi står inte ut med kaos. Vill ha ett någorlunda ordnat kosmos till varje pris. Kan vi inte fixa detta vad gäller de yttre, verifierbara omständigheterna, så ser vi till att ordna vårt inre, vår subjektiva verklighet, så gott det går. D.S.

Liked this post? Follow this blog to get more.