Dagens lilla utflykt ställdes till Ryssby klint, beläget inom det så vittbesjungna (i Elfsborgs-låten bl.a.; fast jag tror de har bytt låt nu) naturområdet Rya åsar. Fanns till en början ingenting speciellt att se där. Den relativt fula (åtminstone obemärkta, till inga större sinnesrörelser lockande) staden låg där i sin håla som vanligt. (Ryssby klint är försedd med s.k. utsikt.) Gick en sväng. Trots allt inga kalhyggen eller granplantager inom synhåll. Åt detta måste man trots allt glädja sig, denna jämngröngrå dag.
Men så kom jag till en gammal träbänk. Den var strängt taget upptagen, såg jag. På bänken satt nämligen en rödbent bärfis / rödbent stinkfly (pentatoma rufipes) och vilade sig. Jag frågade om hen hade något emot att dela bänk med en homo sapiens. Fick inget svar, varvid jag så slog mig ner försiktigt.
Att det var just en rödbent bärfis – och inte någon annan av de cirka 6.000 arter som finns (!) – har jag klurat ut i efterhand. Visste också att bärfisar kan ge ifrån sig en obehaglig lukt (därav namnet, får man förmoda) om de känner sig hotade. Så jag uppförde mig ordentligt, försökte bara konversera lite försiktigt. Gick dåligt, fick inga svar. Då även min fråga, om huruvida vederbörande hade något emot att jag tog en bild av henom, förblev obesvarad, aktade jag icke för rov att ändock avfotografera min bänkgranne:
För nästan precis tre år sen mötte jag en släkting till den rödbente, en grön bärfis (palomena prasina). Den var också väldigt fin; såg ut så här (se inlägget En nymf i det gröna…):
Så nu har jag bara 5.998 arter kvar att kolla in…
Liked this post? Follow this blog to get more.