Frågan kvarstår: Vad är cynism? Vi känner alla igen den ifrån massmedierna: nyhetsuppläsarens obehindrade övergång från bombningarna av Aleppo [alt Ukraina] till det senaste idrottsresultatet. Morgon-tv:s mysinslag mellan nyhetssändningarnas larmrapporter. Ingenting är så förfärligt att det inte kan följas av en reklampaus. Detta är formeln för vår tids kombination av optimism och oro. Världen är full av katastrofer och lidande, men alltid medierat, aldrig bestående, alltid följt av något lättsammare. Lättsamheten innebär följaktligen aldrig någon verklig lättnad, den leder bara vidare till nästa katastrof enligt en förutbestämd rutin – i detta ligger optimismens falskhet. Det är en optimism som inte bär på något hopp om förändring, bara på ett löfte om evig förströelse. Och lidandet har alltid formen av katastrofer och ondska – sådant som inte har några uppenbara politiska eller ekonomiska orsaker, sådant som vi bara kan böja oss för, inte förebygga, inte undvika.
Ur Det cyniska tillståndet, av Sven Anders Johansson
Mycket tänkvärt citat, enligt min ringa mening. Någonstans härutur har koncipierats och framfötts mitt (aningen självironiska) själsliga credo:
Alldeles för svart svårt
Alldeles för tokhårt
Alldeles för jävla trevligt
jippokul idag
För en känslig liten rosarund
och gosig själ som jag
Dvs. lika med refrängen i den rysarriviga, kongolesiskt (?) svängiga låten Tidigt på morgonen. Kommer med största säkerhet att framföras live av Sunkbina (J.T. & The Soggy Bees) på Blue Velvet på lördag! SES DÄR!
Liked this post? Follow this blog to get more.