See You Later Alligator

(Högerklicka gärna och välj “Öppna bild iny flik” för att förstora och se odjuren i ögonen ordentligt.)

Well, I saw my baby walkin’ with another man today
Well, I saw my baby walkin’ with another man today
When I asked her what’s the matter
This is what I heard her saySee you later alligator, after ‘while crocodile
See you later alligator, after ‘while crocodile
Can’t you see you’re in my way now
Don’t you know you cramp my styleWhen I though of what she told me, nearly made me lose my head
When I though of what she told me, nearly made me lose my head
But the next time that I saw her
Reminded her of what she saidSee you later alligator, after ‘while crocodile
See you later alligator, after ‘while crocodile
Can’t you see you’re in my way now
Don’t you know you cramp my styleShe said I’m sorry pretty daddy, you know my love is just for you
She said I’m sorry pretty daddy, you know my love is just for you
Won’t you say that you’ll forgive me
And say your love for me is trueI said wait a minute ‘gator, I know you mean it just for play
I said wait a minute ‘gator, I know you mean it just for play
Don’t you know you really hurt me
And this is what I have to saySee you later alligator, after ‘while crocodile
See you later alligator, after ‘while crocodile
Can’t you see you’re in my way now
Don’t you know you cramp my styleSee you later alligator, after ‘while crocodile
See you later alligator, so long, that’s all, goodbye

Umgänge

Egentligen är det inte så mycket vad man ser eller inte ser på en resa som betyder nåt. Viktigare är umgänget, att umgås (egendomligt ord, tycker jag plötsligt; en umgås, två umgäss?; det ska vara gôtt att umgänga sig, annars kan det kvetta…). För 29 år sen, 1994, var Jakob och jag i Västindien. Nu är vi här i södra Florida. Båda har vi vuxit en smula, får man både hoppas och frukta. Nedan hela umgänget utom Ers Undertecknad själv. (Han knäppte picsen, begriper ni la.)

Everglades

Vi försöker få grepp om det fantastiska träskområde i södra Florida som går under namnet Everglades. Men det är enormt, man vet inte var man ska börja. Igår kom vi i alla fall fram till att vi borde ta en båttur, för det är vatten överallt. Vi undvek då de bullrande, snabba “luftbåtar” som är så vanliga här; “hydrokopter” lärde jag mig just att en sådan farkost kallas. De är flatbottnade och tar sig fram överallt, men som sagt bullriga, snabba. Inte särskilt barn- eller fotografvänliga.

hydrokopter

Vi gjorde i stället en tur med en större båt, ut i något som kallas “Ten Thousand Islands Area”. Det består av otaliga små öar som i sin tur består av mangrove. Ett paradis för vattenfåglar förstås.

Vi ska fortsätta att utforska träsket idag, får se vad vi kan finna.

Roadtrip

Lång lång bilresa, 573 miles, 92 mil, närmare bestämt. Jobbigare än att flyga över Atlanten… Jakob körde fort i början. Det skulle han inte gjort. En snutbil stod på mittremsan, antagligen utrustad med radar. Slog på blåljusen och prejade oss. Vi hade kört 85 miles i timmen när det var hastighetsbegränsning på 60, påstod han. Böter: 440 dollar!

Sen hade bilens (toppmodern Volvo XC 90 via jobbet) gps pajat plötsligt; ingen nätkontakt. Varpå Ellen måste använda sin telefon för vägvisning. Troligen hade hon inställt på ”undvik motorvägar” eller så, för vi kom in på småvägar utav bara helvete ett tag. Kändes tröstlöst.

Ett tag hade vi 44 mil kvar att köra på smågator med ständiga trafikljus etc… Ja, ni förstår. Sen var det köer, Stau som man säger i Tyskland, långa, tröga köer… Men fram emot mörkrets inbrott gick det lite bättre och så småningom riktigt bra.

Vi startade kl halv nio, kom fram 21.45. Turen tog nästan 13 timmar alltså! Jakob körde hela vägen. Han litade inte på att jag kunde körahjälpatill. Hade jag inte gjort själv heller, om rollerna varit ombytta. (Nu vet jag ju iofs att jag är en fantastisk chaufför (mycket bättre än de där 80 procenten som tror sig vara bättre än medel). Men det kan ju inte han veta.)

Och glöm inte att vi hade två barn med oss; en fyraårig i-paddebaddare och en 7,5 månaders goding.

Men nu på lyxigt hotell för två nätter. Välförtjänt, känns det som. Ska bli Everglades idag, är det meningen.

Gråtomten

Gråtomten vakar i svartaste natten
Funderar på ditten, grunnar på datten
Grubblar fast säkert det föga lär båta
På livsens outgrundliga gåta:
Hvadan och hvarthän? Nej, han löser ej detta
Om blott någon visste och ville berätta…
Nej, nog av elände, han muttrar bak luvan
Trasslandet lasset stjälper likt tuvan
Bäst att man somt varken hör eller ser
Stryker sitt skägg, grubblar ej mer

God Jul

Eller Merry Christmas, alltså Glad Jul, som dom säger över här.

En perfekt kongagran
På gôlvet legger klappera å vantar…
Vem kom på det här modet med tomtar som inte kan se eländet?

Julförbredrelser

(Nicke Lilltroll-uttal i rubriken)

Medan fadren i det 23-24:agradiga strålande julvädret ägnar sig åt att föregå med gott och modigt föredöme för den lille telningen… det gäller att våga språnget över helvetesgapet!

… släpper modren loss i ett glädjejulsprång inför den kommande högtiden:

Ja, så lever man livet här i Dom förenade staterna…

Framme!

Det var outsägligt skönt att efter allt stormstrul med flyget äntligen komma fram och bli tryggt och väl mottagen och omhändertagen av Jakob, Ellen och Bertil – och, inte minst, av den här godmodige krabaten:

Det är Åke, mitt sjunde barnbarn, född här i Amerika 5 maj i år. Första gången vi träffas live. Inte illa!

Fast i Amsterdam

Pga en hård västlig storm kunde bara en landningsbana på Schiphol användas. Det medförde stora förseningar och många inställda flyg. Så nu blir det övernattning här. Förhoppningsvis kan jag nå mitt mål i morgon. Fy fan. Hade jag vetat detta hade jag tagit båten i stället.