me and paul simon…

A winter’s day
In a deep and dark December
I am alone
Gazing from my window
to the streets below
On a freshly fallen
silent shroud of s
now

I am a rock
I am an island

I’ve built walls
A fortress deep and mighty
That none may penetrate
I have no need of friendship,
friendship causes pain
It’s laughter and it’s loving I disdain

I am a rock
I am an island

Don’t talk of love
Well I’ve heard the word before
It’s sleeping in my memory
I won’t disturb the slumber
of feelings that have died
If I never loved
I never would have cried

I am a rock
I am an island

I have my books
And my poetry to protect me
I am shielded in my armor
Hiding in my room
safe within my womb
I touch no one
and no one touches me

I am a rock
I am an island

And a rock feels no pain
And an island never cries

… well, i would say we’ve got some things in common, paul and me. ok, he writes better songs than I do, but when it comes to being a rock… well you know, i’m not just a rock, i’m a whole god damn mountain range, for fuck’s sake!

Fjärilflygbilder

Vid ett tillfälle på Madagaskar tog jag mig före att försöka fånga en flygande fjäril på långt håll (uppemot 10 m, skulle jag tro) med min Nikon Z8 (top notch…). Jag hade en 400 mm telelins på kameran just då. Verkade omöjligt, men… För för det första flyger fjärilar som bekant hit och dit som de behagar i ett helt oförutsägbart mönster, för det andra kan ni ju tänka er hur stor en fjäril blir i bilden på 10 m håll…

Det var en utmaning, som politikerna säger när de inte kan lösa problemet. Att det blev så pass bra som det blev är mindre min förtjänst, desto mer den fantastiska optiken och kamerans förmåga att hitta och autofokusera den lilla fjärillillen…

Även nedslagen är den snygg, eller hur?

Detsammas förändring

En gång en ocean
Men nu ett bergsmassiv
Något ohejdbart har satts i rörelse

Ingenting är annorlunda
Men allt är förändrat

Allting är som förut
Men inget är detsamma
Havets yta i ständig förändring
Men havets djup oändligt
oföränderligt

Allting måste i längden vara
som det måste
Men tillfälligtvis kan det vara
ömsom si, ömsom så
eller till och med
som det ska

filosofen

i lemurialand

i lemurialand i lemurialand
där kamel-ar sig
-eonterna
där visslar
beostararna

i lemurialand i lemurialand
där saktar bussen
ner till noll
var hundrade meter
för att passera
ett kantvasst
punkterings-
potentialt
pothol

i lemurialand
utkristalliserar sig
tillvaron och
får form
som grynings
indri-tjut-sång

Indrin är den största av lemurerna. Och, inte minst, den ljudligaste. Det var en stor upplevelse att höra deras kontakt-tjut-sång! Indrin finns, som alla lemurer, bara på Madagaskar. Läs mer här, och lyssna mer här, om ni vill.

Which is it?

Alternative 1:

We are, by nature, solitary beings, trapped in the illusion of togetherness, clinging to the fleeting moments of closeness that eventually fade into the vast emptiness of our minds.

Alternative 2:

We are, by nature, all one, trapped in the illusion of separateness.

Och lika oförtrutet…

… kämpar vi oss hemåt, steg för steg. Vi har nu nått Addis Abeba i Etiopien. Det är tre timmar kvar tills flyget mot Stockholm skall avgå. Väntan går fortare när man bloggelibloggbloggar…

(Att bloggelibloggblogga är ett nytt verb som uppfanns i denna stund. Det kanske aldrig kommer att användas mer. Och tänk, ni fick var med och läsa det denna enda gång!)

Tryggt och oförtrutet

Tryggt och oförtrutet ruvar paradisflugsnapparen i den madagaskiska regnskogen. Hon bekymrar sig föga om några svettiga svenska turister som begrundar hennes ruvarmöda på nära håll, ej heller om att hon råkat få en blåtira av evolutionen, typ. Tvärtom, hon tycker det är vackert! Och jag instämmer helt och fullt… Det gör väl ni också, kära blogglektörer?