Vilda Röster sjunger bulgariskt: Sto Mi e Milo.

Som sagt (se även förra inlägget), kom till Wärenstams i morgon, lördag 16.00, så får ni höra mer!
I huvet på Jörgen T
Vilda Röster sjunger bulgariskt: Sto Mi e Milo.
Som sagt (se även förra inlägget), kom till Wärenstams i morgon, lördag 16.00, så får ni höra mer!
På Wärenstams konstmuseum, Borås, blir det lördagskonsert med kören Vilda Röster kl 16.00. Det är gratis inträde, men kan nog vara en god idé att boka, för platserna är begränsade (boka här).
Det blir 15 låtar (minst!). 1 makedonsk begrsroparsång (Märta! Ture!-typ…), 1 björnjojkarsång, 1 sydafrikansk frihetssång, 1 skotsk sea-shanty, 1 svensk folkvisepastisch, 1 bulgarisk feministiskt inverterad watching all the girls go by-låt, 1 molom-mystisk Hambe-låt, 1 irländsk frihetslängtanslåt, 1 trippelkombinationslåt i svensk folklårisk stil (gravöls-, kroppsjäls- respektive kom (nu för f-n)-inslag), 1 färöisk sommarstrandlåt, 1 fredsappellslåt, 1 haitisk kungalåt, 1 tappa-hatten-låt från samma ö (Haiti alltså), 1 sydafrikansk alltiallomdöden-låt. Plus ett antal extranummer då förstås.
Inga dåliga krusibuller, eller hur!?
… vid betittande av senaste avsnittet av Babel, att den vittberömde författaren av historiska romaner (15 milj ex sålda i 25 länder; som jag aldrig hört talas om) Robert Harris var precis som jag, nämligen en…
…sällskaplig eremit och optimistisk pessimist!
Ja, mysigare gubbe får man leta efter (vilket ju också stämmer på mig – ibland, när jag är på det humöret). Det tyckte Jessica Gedin också, det märktes tydligt när hon interljuvade (rolig felskrivning!) honom.
Svårare än så är det inte, helt enkelt…
Plötslig rörelse
fångar mitt öga:
vit liten fjäder
svävande nära
i vinden –
Å, får jag
nudda din kind
så nätt så lätt
med fjädern
min kära?
Får jag
andas fram
ditt ansikte?
Efter läsning av P O Enquists Nedstörtad ängel (1985).
(Rubriken anspelar på förra inlägget Samkönad kärlek.)
Här en vacker bild på prinsessan Zindeli och prins Zendeli, porträtterade strax efter sitt ståtliga bröllop vid Kubla Kahns hov i Xanadu, mongolkejsarnas sommarresidens. Marco Polo fångade och förevigade det unga paret med sin primitiva lådkamera cirka 1275.
Tintin + Kapten Haddock = SANT!
Återigen har en svart bergvägg besegrat
en röd sportbil.
Vi läxas upp men lär oss ingenting.
Dagligen griper trädtopparna tag i en Boeingmaskin
och drar den mot marken.
Dock finns bakterier som äter sten.
Allvarliga träd fälls av skämtsamma gnagare.
Det pågår.
Psalmkommittén beställer texter av tvivlare.
Världens röntgenexperter samlas i FN
för att utse årets Miss Skelett.
Det pågår, det pågår, det pågår…
Härlig var den sol som kritperiodens barn
ritade i övre högra hörnet.
Hälften av vattnet i våra källor, sjöar och hav
består av gråt.
Över tungsinnets ytor skidar de glada skräddarna.
De skrattar till och märker ingenting.
Werner Aspenström i Under tiden, 1972
Det var mycket som pågick 1972 som kunde göra en poet (och även en icke-poet för den delen) svårmodig. Men Werner Aspenström, och alla andra som var med på den tiden, var lyckligt ovetande om den förödande digitalisering som skulle komma. Vi lever nu i en pågående enshitification (sv: “skitifiering”?) av vår livsmiljö:
Bilderna från:
…ou La Vie en Rose…