Vid närmare eftertanke så vete fan om inte den gröne lille gynnaren snarare måste anses vara en liten grön filur!? Eller möjligen krabat…? Hvad menen I?
Kategori: Allmänt
En nymf i det gröna…
Här har vi, som alla ser, en nymf av grön bärfis, en palomena prasina. Jag associerar omedelbart till Carl Michael Bellmans Fredmans Epistel No 2: Till Fader Berg rörande fiolen. Texten lyder så här; notera särskilt rad 6 (och 7) i 3:e strofen:
Nå skrufva Fiolen, Hej! Spelman skynda dej. Kära Syster, hej! Svara inte nej, Svara Ja så bli Vi glada. Sätt dej du på stolen, Och stryk din Silfversträng; Röda stråken släng, Och med armen sväng; Gör ej fiolen skada. Du svettas, stor sak, I Bränvin skall du bada; Ty under detta Tak Är Bacchi Lada. - - Ganska rigtigt, Ditt kall är vigtigt Båd för Öra, Syn och Smak. Bland Nymphernas skara Är du omistlig man; Du båd vill och kan Mer än någon ann De unga hjertan binda, Och kärlekens snara På dina strängar står; Hvarje Ton du slår, Du et hjerta får, At konstigt sammanlinda. Just på en minut, Små ögon blifva blinda, Och flickorna til slut De bli så trinda. - - Hur du bullrar! Men Nymphen kullrar, Och du skrattar med din trut. Jag älskar de sköna, Men Vinet ändå mer; Jag på båda ser, Och åt båda ler Men skiljer ändå båda. En Nymph i det gröna, Och Vin i gröna glas: Lika godt Calas, Båda om mig dras. Ge stråken mera kåda; Confonium tag där Uti min gröna Låda; Och Vinet står ju här. Jag är i våda. - - Supa, dricka, Och ha sin flicka, Är hvad Sancte Fredman lär.
Den skarpsynte noterar naturligtvis att något vin i gröna glas inte syns till i bilden ovan. Men nymfen är ändock tillstädes!
Lyssna med behag till Fred Åkerström med Trio CMB i ett skönt framförande av episteln i fråga:
Ormar av bunktyp
Det är något speciellt med ormbunksväxter. De ser uråldriga ut, får mig att associera till fossil. De här bilderna la jag just ut på Instagram, vill inte undanhålla bloggens läsare dessa njutningar:
Bakgrundens betydelse
Brutus Östling, känd fågel- och djurfotograf, har lärt mig vikten av en en ren, gärna oskarp bakgrund för att framhäva motivet. Jag lyssnade på honom vid en fotokväll på Abecita Konstmuseum och köpte då också hans prakthandbok: Konsten att fotografera fåglar och andra djur. Bakgrunden är nästan lika viktig som motivet, om bilden ska bli bra. Köper man ett finare objektiv till sin systemkamera vill man försäkra sig om att linsen har en fin “bokeh”, dvs. en tilltalande ofokuserad bakgrundsteckning.
När jag gick min vanliga förmiddagspromenad häromdagen tog jag med mig min Nikon D850 inklusive ett 300 mm teleobjektiv. Jag har ett flertal “gluggar”, som det heter, men tar oftast bara med mig någon enstaka, och fotograferar sedan utifrån de premisser som då ges. En av de faktorer som påverkar möjligheten att skapa en sån där suddig bakgrund är just brännvidden på objektivet; ju längre brännvidd desto lättare att renodla bakgrunden. Nu blev det så den här gången att jag gick in för att tänka extra mycket på bakgrunden. Egentligen fanns det inte mycket intressant att fotografera, tänkte jag först när jag gick hemifrån; bara denna tråkigt jämngröna vardagsnatur som jag ser dagligen. Men det visade sig vara ett feltänk; med rätt 300 mm:s bildögon påkopplade och med bakgrunden i fokus hittade jag en hel del av intresse. Se bara på några vanliga brännässlor:
Fler exempel på bakgrundsframhävda motiv från samma promenad finns på sidan Mina Bilder.
Insikter i insekter
Tillbringade nyligen några dagar hos goda vänner i en stuga på Värmdö, Stockholms skärgård. Det är tveksamt hur mycket vännerna uppfattade av min närvaro, eftersom jag ständigt sågs krypa på jakt efter insekter, med den feta kameran i högsta hugg. Här är några av mina bildjaktbyten (högerklicka och välj “Visa bild”, så blir bildformatet större och maffigare):
Pärlemorfjäril… … lite närgångnare. Stor sjötrollslända misstänker jag… … gånger två. Det här skulle kunna vara en gulröd blombock. Som har ett litet helvete att ta sig fram i moss-skogen, vad det verkar. En vacker blåvinge är blå, som sig bör, sedd från framsidan. Men baksidan av vingarna ser helt annorlunda ut.
Fler naturbilder från samma fototillfälle för den hugade finns på Flickr.
Herpetologiskt
Jag är en ganska god ornitolog/fågelskådare; har ju skådat fågel sen 1962. Men där tar egentligen de djupare kunskaperna om djuren i naturen slut. Är t.ex. mycket klen – än så länge! – som entomolog, spindelexpert, m.m. Mina herpetologiska kunskaper (om groddjur och kräldjur alltså) är i det närmaste obefintliga. Men jag vill gärna lära mig mer, inte minst om det jag är dålig på (jfr krönika i Borås Tidning, 15 juli 2020: Envetenhetens triumf). Tills vidare bloggar jag tre bilder på en hittills oidentifierad groda/padda:
Hördudu! Jag önskar icke bli fotograferad just nu! Är du lomhörd, hörde du inte vad jag sa!? Jag ska sluka dig, din förbannade djävul! (citat Ove Tjernberg i Halsduken, en av de första svenskproducerade deckarserierna, på 1960-talet)
Self-Portrait
The Tyger
Tyger, Tyger burning bright In the forests of the night; What immortal hand or eye, Could frame thy fearful symmetry? [...]
William Blake, Songs of Experience, 1794
Gregor Samsa
När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar, fann han sig [liggande i sängen] förvandlad till en jättelik insekt…
Det tyska kulturarvet
Allt prat om bildningsbrist och förflackning är grovt överdrivet. Se bara här hur mitt barnbarn Astrid, som har en tysk mamma, redan vid nio månaders ålder icke aktar för rov att, vart hon än färdas med sin kärra, alltid medföra den rejält tilltagna volymen Das grosse deutsche Gedicht-Buch, utifall poetiska behov av något slag skulle uppstå: