Kategori: Allmänt

Micklusen

Inte för att det precis är något att yvas över, men nu har Ers Undertecknad uppträtt i radio, i P4 Radio Sjuhärad, närmare bestämt. Han är alltså inte bara en riktig linslus (visste vi sen tidigare), utan tydligen en micklus också. Temat för radioinslaget var Corona, bl.a. så som det ökända viruset representeras i låten Corona Corona (se inslag Song of protest i denna blogg). Därutöver kretsade samtalet kring resor och hur resandet kan påverkas av Corona. De pingviner på Falklandsöarna som författaren av dessa rader besökte för ett drygt år sen kom också på tal (se inslag Pingviniskt i förhandenvarande blogg). Radiosamtalet kan avlyssnas här.

För att Ni, Kära Läs- och Lyssnare, verkligen skall få ert lystmäte vad gäller extremt rolighetsgulliga pingviner aktar Ers Undertecknad icke för rov att här ge en vink om den legendomsusade pingvinduschen på Saunders Island, Falklandsöarna. Inslaget ingår i Ers Undertecknads reseblogg från besöket på dessa avlägsna öar. Att observera: Missa inte de två små filmer som avslutar de många stillbilderna på sig duschande klipphopparpingviner.

Vitsippetid

Har ni tänkt på hur det doftar av vitsippehaven nu när värmen kommer? Underbart är ordet…

Visst är solskenet härligt, absolut så. Fast frågar ni mig finge det gärna komma lite regn nu; lite milt, ljumt vårregn, helst inom relativt snart… Sveriges nationalfågelsång: koltrastens djupa, fritt inspirerat improviserade flöjttoner kommer ännu mer till sin rätt då, om inte annat.

Från krypfilen

Den här lille gynnaren avtecknade sig på min näthinna vid dagens promenad i vårsolen. Den kröp på ett träd, varför jag genast konkluderade att det måste röra sig om en trädkrypare. Så var det också, visade det sig. Tja, var kryper man bättre än på ett träd? Klokt val, om ni frågar mig.

Fler aprilfågelbilder på Flickr.

Virkesåkerpromenad

Idag tog jag en promenad i det som förr kunde kallas skog. Numera är det mest frågan om virkesåkrar eller granplantager. Det finns inte mycket egentlig skog kvar i Sverige, dvs. en blandning av olika trädslag, barrskog och lövskog, undervegetation av t.ex. blåbärsris, gläntor, ungskog, gammelskog… I stället finns det ett överflöd av planterade granar, mer eller mindre tättstående; monokulturer utan biologisk diversitet, med ett enda syfte: att växa så snabbt som möjligt (förhoppningsvis inte lägga sig platt för första bästa storm, eller duka under som lättåtkomligt barkborremumsmums) för att så kalavverkas med så stor ekonomisk vinning för ägaren som möjligt.

Det är en styggelse, enligt min ringa mening…

Det är också en verklig utmaning för en fotograf att finna motiven i detta människoskapade moraslandskap och inte bara bli deprimerad och ge fan i alltihop… Jag tog några bilder i alla fall; estetiserande misärografier till stor del, märk väl, dvs. jag anstränger mig för att se det sköna i det fula. Bilderna finns på Flickr, en sight som är bättre ägnad att visa bilder än denna hemsida.

Pingviniskt

Nåt ska man ju göra i dessa coroniserade tider. Så jag tänkte: Jag spelar in en hemmagjorder låt. Jag gör om lägenheten till en hemmastudio och gör en hemmavideo. Sagt och … nja, det tog ett bra tag innan det blev gjort, för jag har aldrig gjort nåt tockent förut. Men framåt halvtietiden bidde det det häringa:

Pingvin


Pingvin, pingvin
vit o svart i frack så fin
Pingvin, pingvin
vaggar vaggar fram med värdig min


Som en spolformad pil igenom vattnet – pow!
men som en vaggehoppeklump på land
löjets skimmer, mobbvarning, visst, det ser skitlöjligt ut ibland
Det är fett orättvist, inte valt det här, jag gör så gott jag bara kan
men rund och fet, fötterna därbak, då blir det svårt o gå som en man


Jag drömde jag flöge som en rymdraket uti eterns blå ocean
jag segla, jag dök, lekte med polarna som värsta aerotoman 
jag loopade o rollade, vi kändes som förtrollade, uppåt steg som en sol
men pannkakener, pladask mina drömmar, i Antarktis iskalla pool


Men värst ändå, det hetnar och hetnar ingen vet var det ska ta slut
om isen bara fortsätter smälta som nu blir det ont om vägarna ut
jag tror jag gör som polaren Pablo seglar isflak till paradisö
köper parasoll, glömmer gammalt groll, lapar sol o övar mig att dö


Pingvin, pingvin
vit o svart i frack så fin
Pingvin, pingvin
vaggar vaggar fram med värdig min

Fler fina bilder från Falklandsöarna, pingviner och annat, på Flickr.

Huvudsvålsmigrän?

Vid enstaka (men dock återkommande) tillfällen drabbas jag av partiell ömhet i huvudsvålen. De drabbade delarna av skallen kan variera; just nu sitter ömheten ungefär i nordväst, snett uppåt, över vänster öra, typ. Från vanligtvis välunderrättad källa (om än i detta fall något osäker) erfor jag igår, att denna smärtförnimmelse skulle kunna vara ett symptom på ett slags yttre migrän. Det rör sig alltså inte om någon inre huvudvärk, vilket jag trodde var ett oavvisligt krav för diagnosen migrän. Har möjligen någon av mina bloggläsare förklaringen till mitt lidandes mysterium?

Heaven bound

Det är några år sen nu jag fick vetskap om ett fint och bekvämt sätt att ta sig till himlen, tågledes nämligen. Så här i påsk- och coronatider kan ju fan själv bli religiös, varför det finns skäl att påminna om saken. Dessutom sprang jag vid dagens promenad helt oförhappandes på en skylt som tycktes varna för (eller tipsa om) denna lodräta tågförbindelse:

Låten People Get Ready, här i en fantastisk version med Eva Cassidy, ger ytterligare upplysningar om hur det hela går till:

spotify:track:2EiJyKDeF7rLvXg90L4smP

…eller:

People Get Ready
Eva Cassidy

People get ready
There's a train a-coming
You don't need no baggage
You just get on board
All you need is faith
To hear diesels humming
You don't need no ticket
You just thank the Lord
Yeah yeah yeah

People get ready
For the train to Jordan
Picking up passengers
From coast to coast
Faith is the key
Open the doors and board them
There's room for all
Among the loved and lost

Now there ain't no room
For the hopeless sinner
Who would hurt all mankind
Just to save his own
Have pity on those
Whose chances are thinner
'Cause there's no hiding place
From the Kingdom's throne

Ohh people get ready
There's a train a-coming
You don't need no baggage
You just get on board
All you need is faith
To hear diesels a- humming
You don't need no ticket
You just thank the Lord
Yeah yeah yeah

I'm getting ready
I - I'm ready yeah yeah yeah
Oh I'm getting ready oh - oh
I'm ready yeah

Vårhimmelsång

Då ljöd en sång från himmelen så skön som inga flera

Det var den lilla lärkan grå, så svår att observera…

Jag vet inte om det är bra eller illa… men den lilla lärkan grå är inte lika svår att observera längre som på Birger Sjöbergs tid (citatet ovan från “Den första gång jag såg dig”, ur Fridas bok, 1922). Teknikens under…  Ingår väl i avförtrollningen av världen (Die Entzauberung der Welt, Max Weber, kring förra sekelskiftet), kan jag tro. Aber sheiße das Gleiche (skit samma), jag tycker det är magiskt ändå! Lärksången, menar jag. Inget sinnesintryck ger mig sådant intryck av vår (VÅÅÅR!) som sånglärkans jublande sång däruppifrån… Och den ska pågå ständigt, som ett ackompanjemang till allt det andra som händer när livet återvänder i april. Det gjorde den också för inte så länge sen, men nu är 80 procent av de svenska sånglärkorna borta, i det moderna jordmissbrukets tecken. Men i kärnbiotoperna finns den kvar, som på Morups Tånge, strax norr om Falkenberg. Så här låter den: