Kategori: Allmänt

Albatrosser har alltid fascinerat mig. Detta att de tillbringar större delen av sina liv fritt seglande över de södra oceanerna… Deras sätt att i ett slags spiralflykt ta sig fram i 30 sekundmeters motvind utan att röra vingarna… Att de är så majestätiskt stora – vandringsalbatrossen mäter i genomsnitt över tre meter mellan vingspetsarna…

Jag har sett albatrosser två gånger i mitt liv: Första gången var på Otago Peninsula utanför Dunedin, på Nya Zeelands sydö. Ett av mina viktigaste mål under min Jorden runt-resa utan flyg var just att se Nordlig Kungsalbatross här, en av de största arterna. Andra gången var under mitt besök på Falklandsöarna, jan-feb 2019. På Saunders Island häckar ca 11.000 par svartbrynad albatross. Oförglömliga upplevelser…

Jag har försökt uttrycka mina känslor för dessa magiska fåglar i diktform:

Albatross


Albatross mäter oceanens vidd
med väglöst, tidlöst mått.
Glider motståndslöst 
mot motvinden 
den dånande, vinande.
Kommer från Kap Horn i fjärran väster,
i lättjefulla spiraler på väg 
mot det stormomflutna Kap Horn i öster.
Cirklar runt södra polen
in the roaring forties,
ursprungslöst,
mållöst.


Nuddar Påskön,
gör en avstickare till Tristan da Cunha.
Betraktar med neutral blick
sin egen födelses klippa.
Passerar utan ansträngning
Macquarietröskeln.
Överkorsar utan ängslan
Sydpolarbäckenet.
Villkorslöst viljelöst
vilar på vingarna
dit vinden vill
eller inte vill


Vilar…


Blott den som förstått
göra levandet till skön konst
vilar utan ansträngning
motståndslöst
i mollhård
motvind.

Gjorde så om texten för kunna sätta musik till den, översatte till engelska (headwind=motvind; the roaring forties=40-50 grader syd, havsbreddgrader kända för oupphörliga stormar och hårt väder):

Albatross

Albatross measuring the width of the ocean
with wayless, timeless measure. 
Soaring, seemingly effortlessly gliding
in the howling headwind pleasure

Coming from Cape Horn in the far far west, 
in lazy spirals on its way
Heading for stormembraced Cape Horn in the east, 
in roaring forties play ://:

Coming from nowhere,
Going to anywhere
Sailing…

Widewingedly wilfully resting roaming
stormridden Southern High Seas
where the wind wants to go or not wants to go
Southern Pole circling with ease ://:

Coming from nowhere,
Going to anywhere
Soaring…

Only the one who has understood
to turn life into beautiful art 
Can soar with no effort head on to the headwind
Can heal the holes of your heart ://:

Coming from nowhere,
Going to anywhere
Soaring…

Och så här låter låten:

Och här och här och här hittar finns sköna bilder från mina albatrossmöten på Saunders Island, Falklandsöarna.

Arla uppvaknanden kunna stundom vara av synnerligen obehaglig art:

– Aaaajjjj!!! Kramp i vaden! Snörpvad, typ!
– Vad sa du?
– Kramp i ena vaden! Nej, i andra vaden, menar jag.
– Vad var det det var, sa du?
– Det var kramp i vaden!
– Var det var i vaden?
– Nej, nåt var var det inte.
– Men VAR i vaden var det?
– Vet inte så noga var. Men det var i ena vaden, inte i den andra.
– Men du! Nyss sa du ju det var i den andra! Och nu var det plötsligt i den     ena i stället!
– Tja, nånstans till vänster i höger vad, var det. Var som helst där du inte skulle vilja att det var, där var det. 
– Hur var det då?
– Det var för jävligt! Hoppas det inte varar för länge.
— Vad jobbigt det låter! Men var inte rädd! Vet du vad, jag vet inte vad du tror, men jag slår vad om att det snart går över!

Homonymer

Dialogen ovan leker med homonymer i språket, dvs. ord som låter likadant, men kan vara olika ordklasser och betyda helt olika saker. Framför allt vitsas det med vad och var.

Ordklasser och betydelser

Ordet vad kan vara (utdrag ur SAOL):

1vad relativt pronomen
• jag vet inte vad som har hänt; vad som helst kan ha hänt

2vad interrogativt pronomen
• vad heter du?

3vad adverb
• vad vackert det är i dag!

4vad substantiv ~et; pl. ~ 
1 vad­ställe; till vada
2 vädjande till högre rätt
3 ett enkelt spel om pengar: slå vad; hålla vad
5vad substantiv ~en ~er 
• bakre del av under­ben
6vad substantiv ~en ~ar 
rörligt fiske­redskap av nät, not

Ordet var kan vara (utdrag ur SAOL):

1var adverb
• var är Eva?; jag vet inte var hon är; var som helst; här och var på o­lika ställen

2var pronomen; n. ~t 
• varje: var människa; i var mans mun; var och en, gen. vars och ens, n. vart och ett varje människa; var tredje dag t.ex. mån­dag, tors­dag, sön­dag ...

3var substantiv ~et 
• grumlig, gulaktig vätska i inflammerad vävnad

4var substantiv ~et; pl. ~ 
• över­drag till kudde

5var substantiv ~en ~ar 
• en fisk

6var oböjligt adjektiv
1 ⟨åld.⟩ skygg, vaksam, försiktig
2 ⟨åld.⟩ varse

PLUS var av verbet vara:

vara verb imperativ: varkonjunktiv vore, varit, pres. är konjunktiv vare, imperfekt/preteritum: var 
• Anna var duktig; Peter var lärare; Olof var i Stock­holm

Fonotax och andra auditiva urvalsmekanismer

Sen kan man undra över språkets auditiva urvalsmekanismer, dvs. dels över vilka fonemkombinationer språkets fonotax tillåter eller inte tillåter (exempel: ng-ljud i början av ord går inte i svenska, tre konsonantfonem i rad går däremot utmärkt i början av svenska ord, såvida det första fonemet är ’s’, som k skriva t.ex.), dels över varför vissa tillåtna fonemkombinationer är upptagna och använda, medan andra inte är det. Ta fonemkombinationen [v +vokal +d], som är aktuell i den lilla dialogen ovan. Om vi testar svenskans 9 vokalfonem här finner vi följande:

vad
vod*
vud*
våd
ved
vid
vyd*
väd-er
vöd*

5 av 9 vokalfonem används alltså i denna kombination, men de resterande 4 inte. Varför inte? frågar jag mig. Det finns ingenting i svenska fonotaktiska (oskrivna) regler som motsäger eller omöjliggör fonemkombinationerna [vod, vud, vyd, vöd]. Urvalet, det som faktiskt används, tycks vara helt slumpmässigt. Fritt fram alltså för bildandet av nya ord, vid behov! 

Behövs det kanske ett nytt verb:
Det är underbart att vuda  en stund på morgonen!
Eller ett nytt substantiv:
Jag skulle vilja ha ett kilo färskt vyd, tack!
Ett adjektiv kanske:
Hon är alltid så vodsam, det är därför jag älskar henne.
Eller ett adverb:
Rent vödmässigt går det bra, men i praktiken är det omöjligt.

… vad jag ska skriva på bloggen idag. Det bästa hade varit att inte skriva något alls. Men det skulle kännas som ett svek mot Dig, kära läsare. I detta ögonblick kommer jag att tänka på en text jag skrev häromdagen. Det var en liten betraktelse över hur svårt jag hade att lära mig simma en gång i tiden. Därifrån är steget inte långt till att fundera över hur den svaga/regelbundna böjningen av vissa verb vinner terräng, medan gamla starka/oregelbundna verbböjningar biter i gräset (oj! ingen vidare metafor där…). Det är sålunda inte många som säger ‘sam’ och ‘summit’ nu för tiden; desto fler som ‘simmade’ eller har ‘simmat’. Därmed är redan följande inte särskilt gamla, något kryptiska dikt, svårt föråldrad:

En sam ensam
Två sam tillsammans
Somliga sam
tillsammans
tillsammans
Somliga sam
ensamma
tillsammans

Så sett
på samma sätt
summit:
Då:
samsimmat
såväl tillsammans
som ensam tillsammans
Nu:
ensam
som simmare

Simmar lugnt…

Simma lugnt!

(Väl har jag klumpfot
men den är dock min.
En gång skall jag över Hellesponten simma
som Byron simmade med sin.)

Umgås för närvarande med dom här två gullegrisarna:

Någon av mina läsare irriterade sig på att bilderna i senaste inlägget inte gick att klicka upp till större storlek. Det tycker jag också är synd ibland. Men funktionen finns inte i WordPress, eller också har jag inte kommit på hur man ska gå till väga för att göra det möjligt. Nu har jag i alla fall förstorat upp vissa bilder från den dramatiska fotopromenaden.

Eftersom ingen läsare hört av sig om det där “biet” jag frågade om har jag själv undersökt saken en smula. Det rör sig med all säkerhet om en blomfluga av något slag. Det finns upp emot 350 arter blomflugor i Sverige, så det är inte lätt att säga vilken art det rör sig om här. Blomflugor har bara ett par vingar, till skillnad från steklar (getingar, bin t.ex.), som har två. Insekternas värld vet jag nästan ingenting om; skulle gärna vilja lära mig mer.

Det första som dyker upp när man googlar på “blomflugor” är en massa tips om hur man ska bli av med dem. Det förstår jag inte. De måste väl vara viktiga pollinerare, i likhet med t.ex. bin? Dessutom finner jag dem väldigt vackra. Och sticks gör de inte heller…

• 

• 

• 

• 

• 

Som extra bonus, en närmare titt på forsärleungen också:

• 

• 

• 

Ett par forsärlor höll till i en bäck nära mig, hade jag fått veta. Full av bildknäpplust begav jag mig iväg med mitt superskarpa, superlätta, bara halvsuperdyra 500 mm Nikon-objektiv i högsta hugg. Forsärlan är, enligt min ringa mening, en av Sveriges vackraste, elegantaste fåglar; långsmal och smäcker, läckert gul på de rätta ställena. Så min motiveringsnivå var hög.

Jag trängde, med visst besvär, in i den moraserade skog som omgav bäcken. Inte en fågleluschling i sikte… Siktade dock några intressanta barkborre-hieroglyfer. Vad betyder detta, vad är det de vill ha sagt? undrar man:

Och så fångade jag årets maj-gran på bild:

Men så, plötsligt! Där var den ju! En liten söt forsärleunge satt på en sten i bäcken. Jag smög upp kameran, siktade mellan några buskar, och lyckades få en bild:

Bra, tänkte jag. Mamma och pappa måste vara i närheten. Mycket riktigt, pappa forsärla dök upp. Han hade full koll på mig och varnade flitigt: Sitt still! Sitt still och knip näbb! visselpep han skarpt till ungen. Han flög inte ner till den lille telningen, utan höll sig försiktigtvis uppe i buskarna vid sidan av bäcken.

• 

• 

Och så höll det på ett tag. Jag förflyttade mig till en ny position, men det hjälpte föga. Jag ville ju så gärna få en bild på någon av de vuxna, utfärgade forsärlorna i sin rätta miljö, vid bäcken. Ett par bilder till fick jag; på ungen igen, och så mamma forsärla, som hjälpte till att varna för den farliga fula gubben:

• 

• 

Jag satte mig ner för att tålmodigt vänta ut mina modeller. Spänningen steg, när mamma forsärla till slut flög ner till vattnet. Hon satte sig på en sten, på baksidan av en sten, närmare bestämt… Jag siktade in kameran, ställde in skärpan, ljust var precis rätt… om bara en sekund, när hon trippar runt till stenens framsida – då har jag min pangbild! Jag såg huvudet röra sig bakom stenen, och så… flög den bara bort! NEEEEJ! Attans miljoners blanksvedda…

Jag blev utskrattad av en skata:

På hemvägen tröstade jag mig med att lyckas fånga ett litet frömjölsbestrött bi som intresserade sig för de vackra maskrosorna vid vägkanten. Vad är det för ett slags bi förresten? Är det ö.h.t. ett bi, eller något helt annat? Kan någon av mina läsare upplysa mig om detta vore jag tacksam.

• 

• 

• 

Så kan det gå, när inte haspen är på. Eller som det så vackert heter på franska: quand l’hasp n’est pas la.

Jo, de tre sångarna på bilderna är inte helt lätta att identifiera. Sångerna är lättare (om man kan dem): 1) lövsångare (se dikt nedan) 2) grönsångare (som att snurra en [gammal] enkrona på ett bord) och 3) gransångare (zilp-zalp).

När man så vet att en av bilderna föreställer en gransångare, kan man identifiera den som bild A, med hjälp av dess mörka ben och mer gråbruna framtoning. Grönsångaren måste vara bild B, eftersom den är betydligt tydligare grön, med gulfärgad hals. Bild C torde så, enligt uteslutningsmetoden, föreställa en lövsångare.

Liten lövsångarsångsdikt:

Som att i fullständig avslappning
luta sig tillbaka
Lojt, lättjefullt
låta knäna falla isär
Tillitsfullt
överlämna hela sin kropp
åt sin älskades 
kyssar och smek –


Sådan är lövsångarens 
sommartövande sång
i lövsprickningen

P.S. Från och med nu har jag ställt in det så (tror jag), att kommentarer inte visas förrän jag har godkänt dem. Det är bra om man har ett quiz, för då kommer den som vill svara inte att störas eller få hjälp av hur föregående kommentator kommenterat. Sen godkänner jag alla kommentarerna/svaren på en gång, när tävlingen är över, varpå alla visas. Det gäller att vara noggrann när man sysslar med så pass viktiga ting som dessa… D.S.

Idag testar jag ett litet fågelquiz. Det går ut på att namnge tre snarlika sångare som nyligen anlänt till vårt land från långtbortistan, samt para ihop dem med rätt sång. De är väldigt lika till utseendet, men sjunger helt olika.

Uppgiften lyder: Vilka tre sångararter återfinns på bilderna A, B och C, och vilket av sångexemplen 1, 2 eller 3 hör ihop med respektive art? I kommentaren skriver du till exempel: A2 är en X-sångare, B1 en X-sångare och C3 en X-sångare.

Helt rätt svar ger maximala 6 poäng, 1 p per rätt visuell identifikation, ytterligare 1 p per rätt inprickad sång.

De 16 dagarna ombord på Aglaia, ett medelstort containerfartyg (ca 4.000 containrar max) mellan Hongkong och Auckland, Nya Zeeland, var underbara. Det var första lastbåtsetappen av tre på min resa Jorden runt utan flyg. Man kan likna det vid en typ av retreat: Helpension med god mat, inga obligatoriska göromål, total frihet att göra vad jag ville. Men sådant kan förstås också vara smått ångestskapande och ett riktigt helvete för den rastlöse. I sysslolöshet och lugn gror och växer emellertid i lyckliga fall kreativiteten. Så var det för mig på Aglaia. Vädret samarbetade också; det var sol och blå himmel mest vareviga dag. Flera av de texter jag skrev då har jag sedan, långt senare, gjort låtar av, bl.a. Into Harmonious Blues. Det är en lyckligt sjögräsvajande låt; “blues” betecknar inget vemod här, utan står för olika nyanser av blått hav och blå himmel. (För mer om livet ombord Aglaia, se bildgalleri på Mina resor.)

Into Harmonious Blues


Into harmonious blues
where master windward rules
sail away your soul
nothing to lose
If I could choose:
Harmonious blues
Where the sun’s going down
and rising
On the horizon
Oh horizon!


Into the blue nothingness
Away from the gray lotsofthingsness
Into the clear and simple
where the ship is my focus temple


Where nothing else matters
nothing else shatters
nor even my mind alters or stirs
from the eternal spotless circular wisdoms of the universe


Into harmonious blues
where master windward rules
sail away your soul
nothing to lose
If I could choose:
Harmonious blues
Where the sun’s going down
and rising
On the horizon
Oh horizon!


And nothing else in sight of my eye
under white flying clouds in the sky
’xcept foreverly rolling blue seas
and softly soothing breeze


Where the lofty high up aboves
With their lovingly long lost wandering doves
Meet the for ever and ever same belows
Way down deep, where nobody knows

Blev glatt överraskad idag vid Skalle, Öresjö, när jag fick se fyra tornseglare. Hade inte väntat dem så pass tidigt. Dessa fascinerande fåglar är väl den art bland svenska fåglar som bäst förtjänar epitetet aeronauter. De gör allt i luften: äter, sover, älskar… Landar bara när de måste, som vid boet under någon välformad tegelpanna. Vår snabbaste fågel i planflykt; kan komma upp i 120 km/tim. Bilderna nedan exponerades på 1/8000 sek. Fåglarna var också för långt bort egentligen, men en bild blev ändå rätt hyfsad:

• 

• 

Den här lille gynnaren var också på plats: Den svartvitbrokade floigsnopparoin (exempel på vårt fågelrövarspråk, när det begav sig en gång på det ljuva 60-talet; fanns f.ö. troligen cirka 60 procent fler fåglar då, jämfört med idag); svartvit flugsnappare, menar jag förstås.

• 

•