Kategori: Allmänt

FCB står för Futbol Club Barcelona, eller Barca i folkmun, och Camp Nou är deras hemmaarena. Jag är en inbiten, ettrig Barca-fan sen mer än tio år tillbaka. Min kärlek till Barca grundas i min kärlek till “El Juego Bonito”, det vackra spelet, dvs. det gröna fältets schack, dvs. fotboll. Jag har aldrig sett något lag fullända detta spel bättre än Barcelona under några säsonger runt 2010. Lionel Messi framträdde som världen absolut bäste spelare, på mittfältet fanns Xavi och Iniesta, coachen hette Pep Guardiola. Säsongen 2008-2009, exempelvis, vann Barca allt som går att vinna; sex titlar av sex möjliga: La Liga, Copa del Rey, Champions League, Spanska supercupen, Europeiska Supercupen och VM för klubblag.

Camp Nou är Europas största fotbollsarena: 250 x 200 m, 48 m hög, publikkapacitet 99.312. Ikväll, 8 augusti 2020, spelas där det uppskjutna returmötet i åttondelsfinalen mot Napoli i Champions League – utan en enda åskådare.

Jag har besökt denna fotbollsborg en gång, den 2 april 2016. Då var det sannerligen inte ont om åskådare! Det handlade om El Clásico, match mot Real Madrid alltså, och det var absolut fullsatt, nästan 100.000 personer i publiken med andra ord. Barca förlorade tyvärr med 1-2, men det var ändå en oförglömlig upplevelse. Jag var med och skapade det enorma tifot i blått och rött; plastskivor i dessa färger, enligt ett givet mönster, låg på alla åskådarplatser. Dessutom hedrades denna kväll den nyligen bortgångne Johan Cruyff, holländsk spelar- och ledarlegend, som spelat en mycket viktig roll för att skapa det moderna FCB. Här några bilder från tillfället i fråga:

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Visca el Barca!

Jag planerar att starta ännu ett Instagram-konto, nu ett med speciell tematisk inriktnin. Temat skall vara hashtag “Homemade_Photoart”, tänkte jag. Kontot är skapat och öppnat, men jag har inte publicerat några bilder där ännu. Frågan är vad som kan betecknas som hemvävd fotokonst, och inte? Ja ja, det ligger i betraktarens öga, säger ni. Gott så. Men det handlar också om skaparens syfte. Någon sorts skiljelinje går väl trots allt mellan å ena sidan bilder med huvudsakligen dokumentärt syfte: Så här ser det ut på det där stället. Jag har varit där och tagit den här bilden. Å andra sidan, om syftet framför allt är att på något sätt påverka betraktaren med bildens estetiska form – ja, då är det frågan om konst.

Jo jo, det låter sig förvisso sägas. Men det är lik förbannat inte lätt att dra gränsen mellan det ena och det andra. Två bilder får utgöra exempel:

Vid närmare eftertanke så vete fan om inte den gröne lille gynnaren snarare måste anses vara en liten grön filur!? Eller möjligen krabat…? Hvad menen I?

Här har vi, som alla ser, en nymf av grön bärfis, en palomena prasina. Jag associerar omedelbart till Carl Michael Bellmans Fredmans Epistel No 2: Till Fader Berg rörande fiolen. Texten lyder så här; notera särskilt rad 6 (och 7) i 3:e strofen:

Nå skrufva Fiolen,
Hej! Spelman skynda dej.
Kära Syster, hej!
Svara inte nej,
Svara Ja så bli Vi glada.
Sätt dej du på stolen,
Och stryk din Silfversträng;
Röda stråken släng,
Och med armen sväng;
Gör ej fiolen skada.
Du svettas, stor sak,
I Bränvin skall du bada;
Ty under detta Tak
Är Bacchi Lada.
-  -  Ganska rigtigt,
Ditt kall är vigtigt
Båd för Öra, Syn och Smak.

Bland Nymphernas skara
Är du omistlig man;
Du båd vill och kan
Mer än någon ann
De unga hjertan binda,
Och kärlekens snara
På dina strängar står;
Hvarje Ton du slår,
Du et hjerta får,
At konstigt sammanlinda.
Just på en minut,
Små ögon blifva blinda,
Och flickorna til slut
De bli så trinda.
-  -  Hur du bullrar!
Men Nymphen kullrar,
Och du skrattar med din trut.

Jag älskar de sköna,
Men Vinet ändå mer;
Jag på båda ser,
Och åt båda ler
Men skiljer ändå båda.
En Nymph i det gröna,
Och Vin i gröna glas:
Lika godt Calas,
Båda om mig dras.
Ge stråken mera kåda;
Confonium tag där
Uti min gröna Låda;
Och Vinet står ju här.
Jag är i våda.
-  -  Supa, dricka,
Och ha sin flicka,
Är hvad Sancte Fredman lär.

Den skarpsynte noterar naturligtvis att något vin i gröna glas inte syns till i bilden ovan. Men nymfen är ändock tillstädes!

Lyssna med behag till Fred Åkerström med Trio CMB i ett skönt framförande av episteln i fråga:

Det är något speciellt med ormbunksväxter. De ser uråldriga ut, får mig att associera till fossil. De här bilderna la jag just ut på Instagram, vill inte undanhålla bloggens läsare dessa njutningar:

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Brutus Östling, känd fågel- och djurfotograf, har lärt mig vikten av en en ren, gärna oskarp bakgrund för att framhäva motivet. Jag lyssnade på honom vid en fotokväll på Abecita Konstmuseum och köpte då också hans prakthandbok: Konsten att fotografera fåglar och andra djur. Bakgrunden är nästan lika viktig som motivet, om bilden ska bli bra. Köper man ett finare objektiv till sin systemkamera vill man försäkra sig om att linsen har en fin “bokeh”, dvs. en tilltalande ofokuserad bakgrundsteckning.

När jag gick min vanliga förmiddagspromenad häromdagen tog jag med mig min Nikon D850 inklusive ett 300 mm teleobjektiv. Jag har ett flertal “gluggar”, som det heter, men tar oftast bara med mig någon enstaka, och fotograferar sedan utifrån de premisser som då ges. En av de faktorer som påverkar möjligheten att skapa en sån där suddig bakgrund är just brännvidden på objektivet; ju längre brännvidd desto lättare att renodla bakgrunden. Nu blev det så den här gången att jag gick in för att tänka extra mycket på bakgrunden. Egentligen fanns det inte mycket intressant att fotografera, tänkte jag först när jag gick hemifrån; bara denna tråkigt jämngröna vardagsnatur som jag ser dagligen. Men det visade sig vara ett feltänk; med rätt 300 mm:s bildögon påkopplade och med bakgrunden i fokus hittade jag en hel del av intresse. Se bara på några vanliga brännässlor:

• 

• 

• 

• 

Fler exempel på bakgrundsframhävda motiv från samma promenad finns på sidan Mina Bilder.

Tillbringade nyligen några dagar hos goda vänner i en stuga på Värmdö, Stockholms skärgård. Det är tveksamt hur mycket vännerna uppfattade av min närvaro, eftersom jag ständigt sågs krypa på jakt efter insekter, med den feta kameran i högsta hugg. Här är några av mina bildjaktbyten (högerklicka och välj “Visa bild”, så blir bildformatet större och maffigare):

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Fler naturbilder från samma fototillfälle för den hugade finns på Flickr.

Jag är en ganska god ornitolog/fågelskådare; har ju skådat fågel sen 1962. Men där tar egentligen de djupare kunskaperna om djuren i naturen slut. Är t.ex. mycket klen – än så länge! – som entomolog, spindelexpert, m.m. Mina herpetologiska kunskaper (om groddjur och kräldjur alltså) är i det närmaste obefintliga. Men jag vill gärna lära mig mer, inte minst om det jag är dålig på (jfr krönika i Borås Tidning, 15 juli 2020: Envetenhetens triumf). Tills vidare bloggar jag tre bilder på en hittills oidentifierad groda/padda:

• 

• 

• 

Tyger, Tyger burning bright
In the forests of the night;
What immortal hand or eye,
Could frame thy fearful symmetry?

[...]

William Blake, Songs of Experience, 1794