Kategori: Allmänt

Ja, just precis, vem stod som ärofull Kycklingkrocket-segrare vid dagens slut, om inte Ers Eminens blogginnehavaren själv! Jomenvisst, efter sju timmar i Kransmossens sol, efter blott enstaka raseriutbrott med anledning av uselt spel, efter åtta segerrika matcher på raken, kunde han äntligen jublande sträcka armarna mot den blå himlen i klassisk segergest. Väl hemma i den 58,5 kvadratmeter stora 2:an på Söder (nedre Trandared) ruvade han (tuppruvning) nöjt vidare på den stora triumfen, samt unnade sig att ta en selfie med vandringspriset i högsta hugg:

• 

• 

Idag ska jag spela golfkrocket hela dan, i en tävling kallad Kycklingkrocket. Vi håller till på Kransmossen i Borås. Kom gärna och titta, om ni har vägarna förbi!

Den internationella sporten golfkrocket spelas med engelska bågar och engelska klot enligt enhetliga regler. Har inget med golf att göra, annat än att reglerna är enkla, precis som i golf. Bågarna skall gås igenom i en viss ordning. Den som först går igenom den båge som står på tur får 1 poäng, osv. Sex bågar finns på planen, plus en hindrande pinne i mitten.

Utrymmet mellan klotet och bågens pinnar är mycket litet, någon millimeter bara, så det är definitivt en precisionssport.

Här ett par länkar så ni kan förstå vad det handlar om: 1) instruktioner 2) elitspel.

Mondnacht

Es war, als hätt der Himmel
Die Erde still geküsst,
Dass sie im Blütenschimmer
Von ihm nun träumen müsst.

Die Luft ging durch die Felder,
Die Ähren wogten sacht,
Es rauschten leis die Wälder,
So sternklar war die Nacht.

Und meine Seele spannte
Weit ihre Flügel aus,
Flog durch die stillen Lande,
Als flöge sie nach Haus

Joseph von Eichendorf (1788-1857)

Månenatt

Det var som hade himlen
Jorden stilla kysst,
Nu hon i blomningsskimmer
Om honom drömmer tyst.

Vindsmek i sädesfältens
Tunga vaggande ax
Skogarna susar stilla
Mildstjärnor mjuka som vax

Och slutligt min själ så bredde
Vida sina vingar ut,
Flög över stilla landen
Ej bort, men hem, till slut.

Översättning: J.T.Larsson (1950-)

Försöka det omöjliga: alltså att översätta poesi. Det går inte. Det bästa som kan hända är att det blir en ny fin dikt, släkt med den översatta, men annorlunda. Men det är ändå spännande och utmanande att försöka.

Cybersnubblade över en artikel i Expressen från 28 december 2015, av Nina Lekander. Den hade samma rubrik som min rubrik ovan. Precis som Lekander har jag ett djupt och långvarigt förhållande till Gunnar Ekelöfs dikter. Ja, vissa dikter vill säga; vissa dikter har talat direkt till mitt hjärta – och till mitt intellekt vad det beträffar. De får mig att känna och tänka på en gång; allvarligt, glädjefullt, sensuellt, ångestladdat, suggestivt, osv. Andra dikter av Ekelöf får jag inte ut ett dyft av; de hoppar jag över bara. Så här skriver Nina Lekander bl.a.:

Ja, det är bara att bläddra på. Hos Ekelöf finns ju ungefär allt, inklusive bludder. Andra svenskspråkiga giganter inom lyriken – Stagnelius, Södergran och Tranströmer för att bara nämna några – är onekligen snävare. Ekelöf tar aldrig slut, pågår oavbrutet, svänger fett och kan med Walt Whitman utbrista: “Do I contradict myself? Very well, then I contradict myself, I am large, I contain multitudes.”

Annars vet jag inte.

Jag har ju doktorerat i litteraturvetenskap med en avhandling om rytm och poesi (se Om mig och mina sidor). Men jag är inte någon storläsare av poesi. Det är som med bildkonsten: vissa poeter umgås jag med då och då, på djupet. Ekelöf är en av dem. Jag skriver ibland dikter själv (senaste exemplet Halvblinda igelkotten jag), oftast drivs skrivandet av någon stark känsloupplevelse (tyvärr oftare av sorgsnare slag än av motsatsen). Kan också vara att jag tycker jag kommit på något, något jag inte kan skriva klar och tydlig prosa om. Kanske ett mått aningskunskap som jag bara kan ge ledtrådar till med en dikt.

Men är det inte otidsenligt alltihop? Vem har tålamod och tid idag att läsa några få ord sakta, eftertänksamt… I vår häftiga, snabba tid…? Nja… Jag är skeptisk… Ändå är vers den friaste läs- och skrivformen av alla; passar för såväl språkekvibrilister som dyslektiker, genier och imbecilla, det finns en dikt för alla. Allt är tillåtet i vers. Det enda som gäller: gör någon sorts intryck på läsaren.

Och det finns lyckliga dikter också! Avslutar med att återge flaggprydd sång, ur Gunnar Ekelöfs debutsamling sent på jorden från 1932 (jag är en väldigt morgonpigg människa, om ni undrar):

flaggprydd sång

morgonen vaknar blåögd och vinden öppnar fönstret för himlen bland vita moln och fladdrande gardiner

utanför kvittrar fåglarna pärlband i buskarna som knoppas och regndropparna glittrar som pärlor i det gröna gräset medan solskenet vältaligt berömmer de rodnande blommorna..

och trädenas händer välsignar stilla dagsljuset som lånar allting lugn och skönhet medan tysta svalor jagar evighetens insekt i den osynliga luften och solen spelar och sjunger GULD GULD! och hela den klara blå himlen i lungorna…

Förstapristagarna i samtliga elva klasser:

Klassen Nykläckta (juryns motivering: cool laid back-attityd):

Klassen Häftigaste par-outfit:

Klassen Snyggaste kaprifol-bukett med motljusluddblad:

Klassen Mest fantasieggande kaprifolslinga:

Klassen Mest hoppingivande påsklilja i Mordor-omgivning:

Klassen Fetgrönläckraste blad i taggmiljö:

Klassen Elegantast på kaotiskaste växtplatsen:

Klassen Sexigaste svalörtsparet:

Klassen Virrvarrigaste björnbärstrasseltagghärvan:

Klassen Gul-lavigaste knoppknickedicken:

Klassen Högstammigaste härstammigheten:

Halvblinda igelkotten jag
försynt i lövhögen lever
Nosar mig fram
Tassar lågmält
mina rundor
Mumsar omnivoriskt
på det jag finner
En jordlöpare där
En tvestjärt där

Undviker tvåbeningarna
Om ändå slika möter
kurar boll
med taggarna ut
Ligger stilla
väntar
Vill slippa dem
Vill vara ifred

Hatar
enfaldsidigt välordnade
gräsmatteöknar
Älskar
fruktsamt stökiga
multihullerombuller

Utomtaggs
stora onda världen
inomtaggs
lilla mjuka livet

Halvblinda igelkotten jag
försynt i lövhögen lever
Misstrogen taggbollskurare
Godtrogen medtaggssmekare

Jag har fått tips om ett bättre sätt att uttrycka att man latar sig och inte gör ett skapandes grand, bättre än värpa ägg alltså. Jo, på frågan om vad man sysslar med för tillfället svarar man att man hjälper Gunnar. Jaha, och vad gör han då? blir den naturliga följdfrågan. Ingenting, säger man då. Kul va!

Jag har dåligt samvete. I många år har jag obetänksamt använt uttrycket värpa ägg i betydelsen “vegetera, vara overksam, göra ingenting”.

– Vad gör du idag?
– Äh, ingenting. Värper ägg bara, har det kunnat heta.

Ett vårdslöst, moraliskt förkastligt tal, har jag plötsligt insett. Det är ju ett absolut storverk, detta att värpa ägg! Tänk vad det kostar i energi och möda! Äta duktigt och leva sunt så att vitan och gulan blir näringsriktigt fyllda, picka kalcium så att skalet får sitt, härbärgera det/de tungskumpiga ägg/-et/-en i kroppen, värpa, ruva…

Vet inte var jag fått denna innebörd av värpa ägg ifrån. En idiosynkrasi, vad det verkar. Känner ingen annan som använder uttrycket på samma sätt, ingen förstår mig när jag gör det.

Vare härmed slut med detta pietetslösa språkliga missbruk från min sida!

Ber därutöver att få tillönska mina läsare en till att börja med stillsamsorgsen Påsk, därefter, i samband med uppståndelsen, en desto gladare dito. Betänk vid inmundigandet av de obligatoriska minst 8-10 påskäggen allt det arbete som ligger bakom från hönans sida. (Höns- och äggkläckningsindustrin är förstås en [tämligen vedervärdig] sak för sig i sammanhanget. Förbigås med tystnad den här gången.)

Det där med sol, kyliga vindar och iskalla nätter som rått större delen av mars och en bit in i april, ja det ger jag inte mycket för som vårväder! Nej, tacka vet jag ett milt vårregn som idag; tvåsiffriga temperaturer på dagarna, gott och väl frostfritt på nätterna. Dylikt smeker frid i kropp och själ, lockar koltrastarna att sjunga och ger rörelsemomentum till våren.

Bafatt (citat Björn Borg) ni läser så snällt så ska ni få er en liten vårdikt till livs:

Halvblinda igelkotten jag
såg idag
en stålgråkaffebrun järnsparv.
Den gjorde mig glad.
Fällde taggarna in
ett tag.

… i min version: Från båda håll, eller som originalet heter: Both Sides Now, en av Joni Mitchells pärlor (som ni säkert kände igen, även om jag översatt texten till ärans och hjältarnas språk). Håller på och försöker lära mig spela in med externt ljudkort, via programmet Garage band på datorn. Det går så där. Jag är rejält dålig på att spela piano, så jag klarar inte riktigt att kompa samtidigt som jag sjunger med någorlunda inlevelse. Därför spelade jag in piano och sång var för sig, och de synkar inte alltid perfekt. Men det får gå för den här gången.