Kategori: Allmänt

Nu har jag samlat inspelade låtar som tidigare publicerats på bloggen i Låtar från hemmastudion (15 låtar i nuläget). I de fall jag också gjort en video till musiken hittar ni dem i Hemmamusikvideor. Texterna kan ni oftast hitta genom att skriva in låttiteln i sökrutan till höger om bloggtexten.

När jag var liten (började med fåglar 1962) var grågåsen en ganska ovanlig syn i Sverige (i alla fall i de delar av landet där jag höll till). Nu finns den överallt. I Hornborgasjön är det grågåsen som skapar intrycket av näst intill superrik afrikansk fågelsjö (Lake Nakuru…), när det stora flertalet tranor flugit vidare, norrut eller söderut, beroende på årstid. Jag var vid den fina fågelsjön Draven i Småland häromdagen: tusentals grågäss.

På 60- och 70-talet var den mångtaligaste gåsen sädgåsen, som passerade förbi södra Sverige vår och höst. De där vildgässen, med Akka i spetsen, som Nils Holgersson och hans gåskarl slog följe med, lär ha varit sädgäss.

Kanadagässen fördes in i landet på 1930-talet av Bengt Berg. De förmerade sig och var framgångsrika, men har aldrig varit så talrika som grågässen är idag, långt därifrån.

En annan gåsart som ökat kraftigt är den vitkindade gåsen. Den häckade förr enbart på arktiska breddgrader; Novaja Zemlja och liknande platser. Nu är den oerhört mångtalig i vårt land under sträcktiden, vår och höst, och häckar dessutom på många ställen i Sydsverige.

Jag har inte hört någon plausibel förklaring till dessa stora förändringar i den gåsliga faunan i Sverige. Är det någon som vet?

Jo, jag vet, J.T. gör skitbra låtar, visst. Men det finns en (åtminstone) som är stråt vassare: Paul Simon nämligen. Har följt, lyssnat på och beundrat honom ända sen Simon & Garfunkel-tiden.

Min absoluta favorit är nog första solo-albumet: Paul Simon (1972), eller fantastiska Graceland (1986). Men Surprise (2006) är också en pärla. Idag snubblade jag på låten Another Galaxy. Den berättar en historia, oklar i konturerna (jag associerar till s.k. hederskultur bl.a.), men solklart mäktigt stark i den känslomässiga kärnan. Ni får en Spotify-länk och hela texten:

Another Galaxy

On the morning of her wedding day
When no one was awake
She drove across the border

Leaving all the yellow roses on her wedding cake
Her mother’s tears, her breakfast order
She’s gone, gone, gone

There is a moment, a chip in time
When leaving home is the lesser crime
When your eyes are blind with tears
But your heart can see: another life
Another galaxy

That night her dreams are storm-tossed as a willow
She hears the clouds, she sees the eye of a hurricane
As it sweeps across her island pillow
But she’s gone, gone, gone

There is a moment, a chip in time
When leaving home is the lesser crime
When your eyes are blind with tears
But your heart can see
Another life, another galaxy

Jag har försökt översätta det underbara chorus:

Det finns ögonblick, flisor i tiden
När bara uppror bevarar friden
När dina ögon är förblindade av tårar
Men ditt hjärta ser det klart:
Dags nu, det är dags
För ett annat liv, en annan galax

• 

• 

• 

• 

• 

• 

(Rubriken på inlägget, Se mig i mitt friska öga, kommer egentligen från en roman av Per Gunnar Evander, en författare jag höll mycket högt på sin tid. Han gick bort nyligen, 16 maj. Hans romaner handlade uteslutande om människor, vad jag minns. Här väljer jag emellertid att möta blicken hos några vilda djur, en utdöende grupp levande varelser på planeten Jorden [människans husdjur: 60 %, människor: 36 %, vilda djur: 4 %].)

För ett par morgnar sen tyckte jag jag såg det klart: läget på jorden just nu alltså. Och idag började jag skriva på beskrivningen av situationen. Tänkte jag skulle publicera här på bloggen. Men jag ändrade mig, sköt upp det i alla fall. Nä, fan, tänkte jag, varför ska jag göra alla mina läsare ledsna? Varför ska jag tvinga dem att se sanningen i vitögat?

En sak kan jag dock tills vidare med säkerhet säga: Det måste bli fan så mycket sämre innan det möjligtvis kan bli bättre.

Men annars är det så att klockan 11 nu idag ska jag repa med bandet (ja, Sunkbina alltså). Det ska bli skitroligt. Och sen har jag fått en mutbiljett från Riksbyggen (är ordförande i Brf Boråsbostad nr 2) till Elfsborg – IFK Göteborg. Matchen börjar klockan 15. Kommer förhoppningsvis hem lagom till att följa upplösningen i Premier League (om Man C tappar poäng och Liverpool vinner ligan ska jag äta upp min hatt). Livet leker…

Från det andra tillbaka till den ena: en av mina nya låtar, som Soggy planerar att låta världen höra för första gången på Hemgårds-konserten 15 juni, heter Air. Den är en av de fyra elementlåtarna: Air, Earth, Water och Fire. Lika bra ni sätter er in i the lyrics redan nu (för ni kommer nog inte att hinna uppfatta allt när jag sjunger låten live). Texten är i grunden positiv och slutar i ett Nirvana-liknande tillstånd uppe i himlen, tillsammans med alla goda vänner:

Air

i drifted and i drifted, lonely as a cloud
naked, knotbitten, forgot to feel proud
hurried like a hurricane, floating to and fro
chasing the wind, no place to go

diving deep or looping high
way up in the hopeless sky
rolling east or roaming west
for ever lost in goalless quest

from frozen north to heated south
airy taste of nothingness in my mouth
had nought say, much less to do
lots of me, but less and less of we or you

eating, sleeping, making love in the air
but do i do what i want, do i really really care?
can i make it, can i take it anymore?
windswept in the heavens, but what for, what for?

but then and there
all of a sudden
out of the blue
make believe or true?

quick movement caught my eye
it was a white little feather blowing by
got the feeling it had something to mean
cutest little thing I’d ever seen

so i followed the feather to wherever it would take me
i knew in my heart it was not gonna fake me
swinging some clouds by the tail on the way
we arrived at a place of peaceful stay

i see all my friends underneath this same roof
none plays the hero, cool or aloof
all with a common destination
we’re warm at one, beyond needs and expectation

Coda

we’re warm, we’re at one
playing in the sun
we’ve paid the fare
up into the air

Och om ni orkat läsa ända hit, så ska ni få en fin bild som tack för besväret:

De tre medaljörerna i Kransmossen Open: Anton Kamne, silver, Björn Kamne, guld, Thomas Johansson, brons.

(Han som tog bilden belade den förargliga fjärdeplatsen. Efter åtta timmars golfkrocket, delvis i regn, ruvar han nu utmattad på revansch i hemmets lugna men ack så ostädade vrå.)

En av de pågående sju utställningarna på Abecita är signerad Olle Ljungström, annars mest känd som låtskrivare och sångartist, nu tyvärr gången till det land varifrån ingen återvänder. En del av Ljungström-utställningen, med titeln Tänk om man hade råd med en ängel, består av smått geniala teckningar från en riskabel resa till Kabul, Afghanistan, 2002.

En av dessa teckningar tycktes mig plötsligt kunna fungera som ett kongenialt porträtt av blogginnehavaren själv, nämligen den här:

Eller vad tycker ni? Är det inte bildligt likt?

Annars har han ju karakteriserat sig själv och sin livshållning som så här (i låten Tidigt om morgonen):

Alldeles för svart svårt
Alldeles för tokhårt
Alldeles för jävla trevligt jippo-kul idag
För en känslig liten rosarund och gosig själ som jag

Apropå låtar förresten… Ja, Tidigt om morgonen görs ju av J.T. & The Soggy Bees i en alldeles fantastiskt svängig version, inspirerad av västafrikansk / kongolesisk popmusik, med Tobbas Ruhtenberg på sologitarr.

Och apropå detta eminenta band så spelar de onsdag 15 juni, kl 19, på Hemgårdens innergård. Det blir en s.k. picknick-konsert; dvs. tillfälle att mumsa på god mat och bälga i sig obegränsat med vin i trevlig miljö och gott sällskap, ackompanjerat av utsökt musik. Missa inte detta tillfälle! Skriv in i almanackan!

Dessa självporträtt av Lisalove Bäckman ingår i utställningen Inuti utanpå, och finns att beskåda på Abecita Popkonst & Foto just nu (tillsammans med sex andra utställningar. Väl värt ett besök!

• 

• 

• 

•