År 2004 skrev Michael Goldhaber, en amerikansk tänkare, en essä som menade att internet skulle forma en ny typ av människa, på samma sätt tryckpressen hade gjort. Homo typographicus skulle ersättas av Homo interneticus, en varelse som fått sitt mentala tillstånd kraftigt förändrat av nätanvändande, som driver ankarlöst utan begränsningar av plats och tid, respektlös mot gamla typer av auktoriteter och ställd inför ett konstant krig om uppmärksamheten. […]
För Homo interneticus är nätet den verkliga världen, det övriga livet utspelas i mörkret bortom skärmens ljus.
Saxat ur en artikel i Kvartal, 19 jan 2025:“Historien kommer att ge Biden upprättelse”, av Ola Wong. Hela texten finns att läsa här.
Visst, det är en bit kvar till exempelvis Billy Eilish lovely med tremiljarderetthundrafemtiosexmiljonerfyrahundratjugoniotusentrehundraåttionio (3.156.429.389) lyssningar, men va fan, det är bara ett tecken på att folk inte fattat hur bra Soggy är, eller att dom (ni) kanske inte ens upptäckt oss och vår musik. Eller på att vi är mer finkulturella och att det är bara de mest musikaliska och sparsmakade som förstår att uppskatta den soggiska genialiteten.
(Ett tecken på hur sparsmakad jag själv är, är att jag inte är speciellt förtjust i Billie Eilish lovely; däremot uppskattar jag mycket hennes When I Get Older, som har mycket färre lyssningar, blott etthundrasetioniomiljonerfyrahundraåttiotvåtusensjuhundratre (169.482.703)…)
Minns också att texten till Det är så långt och så länge tillkom på ett pressat vis; måste bara komma på nåt, typ… Titeln och refrängen alluderar förstås till Povel Ramels Underbart är kort. Så långt allt gott och väl. Men resten…
Men nu, när jag tittar på the lyrics igen, tycker jag plötsligt att det inte är så dåligt. Ville jag vore den jag en gång var / en liten trädgårdsdvärg som till Idyllien far (knappt en tvärhand hög, hade jag ändå en mycket lycklig barndom…). Eller: Så så vännen min, inte sjunka nu / i sinnesmulnande skymninssol / som sorgsen doft av kaprifol… (visst är det vackert?). Hela texten finner ni här.
Ett tag var jag hjärtligt trött på att spela den här låten (och vi spelar den nästan aldrig nu), men faktum är, att Spotify-versionen blev riktigt bra. Det är en utomordentlig produktion av vår utomordentlige producent Tobias Ruhtenberg. Lyssna bara:
Kommer inte på nåt ikväll, så det får bli en repris. I januari 2022 la jag ut några bilder på Nina Hemmingssons serieskapelser. Skrev också lite roligt om saken (jag har ju en särdeles putslustig humor, eller hur?). Här får ni bilderna igen, dom är bara så j-a bra, enligt min ringa mening (jfr Omar i Ture Sventon).
На данном сайте вы найдёте подробную информацию о лекарственном средстве Ципралекс. Здесь представлены информация о показаниях, дозировке и вероятных побочных эффектах.
På denna sida hittar du detaljerad information om läkemedlet Cipralex. Här finns information om indikationer, dosering och eventuella biverkningar.
För några år sen celebrerade jag covid 19-pandemin med låten Blues nr Covid 19 (finns i ljudande och bildsatt version här). Efter ett tag kändes innehållet något förlegat, så låten fick ny text och ny titel: Putin Shootin’ Blues (låttexten här).
Men sist vi repade med Soggy tillhöll bandmedlemmarna mig att nu skriva en låttext om Donald Trump, mot bakgrund av att fullblodsnarcisissten och maktgubben i fråga om några dagar tillträder sin obegripliga och livsfarliga roll som president i ett av världens mäktigare länder.
Sagt och gjort. Så här blev det. Om ni kommer till vår spelning på Hemgården 8 februari så får ni höra hur den låter också!
Dump Trump Blues
Wake up mama, turn your lamp down low Wake up mama, turn your lamp down low You tell me where this spooky kooky freak show might go
Harassing women, bullying queers, lying and bragging, retching his smear If everybody with a brain and a heart for what matters could choose They’d go dumping all this trumping down to hell that’s no fake news
You’re just about the worst mother fucker I have ever seen You’re making me sad, you’re driving me mad You’re so god damn dog gone mean Fee fy foe fum, blood of the devil’s scum World’s in a bloody mess for all your lies and schemes
I’m going to the country, baby don’t you wanna go Going to the country, baby don’t you wanna go Gonna leave the city, gonna leave all these weariness and woe
Blackmailing greenland, building walls, feeding hate won’t make america great Jeering and sneering, hate your guts with all body and soul Come on, shout it out: let’s dump donald trump in a hole! Shout it out: let’s dump donald trump in a hole!! Oh, shout it out: dump donald fuckin’ trump in a big black hole!!!
looking back: today there was some boom boom boom spanking bangytwang there was clapping and a-rapping there was thwacking and a-cracking lots of honky tonking twiddldee and bonking yes sir, we hung in there sure, we joined the gang
looking forward: tomorrow there’ll be boom boom boom spanking bangytwang there’ll be clapping and a-rapping there’ll be thwacking and a-cracking lots of honky tonking twiddldee and bonking hang in there join the gang
En av de få s.k. roliga historier jag kan går ungefär så här:
En präst fick reda på att en av hans församlingsmedlemmar, en välbeställd bonde, som nyligen blivit änkeman delade hus och hem med sin hushållerska, ja att de till och med delade säng.
“Men”, undrade pastorn bekymrat, “ser du då inte risken för syndfulla handlingar vid så nära kontakt med det motsatta könet?”
“Nej då, ingen fara,” genmälde bonden. “Vi har satt upp en bräda mellan oss i sängen.”
“Men betänk ändå, om frestelsen skulle bli alltför stark!?” menade gudsmannen.
“Nädå, det är inga problem,” svarade bonden. “Då tar vi bara bort brädan!”
Brukar få en del skratt där, även om jag tror många har hört historien förr. Men lite lagom snuskiga skämt går som bekant ofta hem.
Men nu till rubrikens samband: Jag håller på och tittar på samtliga avsnitt av Babel från i höstas, SVT:s litteraturprogram. I avsnittet från 27 oktober ingår en bokcirkel; tre personer har läst Oscar Wildes enda roman: Dorian Grays porträtt från 1890. Alla tre, och även programledaren Jessika Gedin, är överens om att boken överflödar av minnesvärda aforistiska formuleringar. Det är ett av Oscar Wildes adelsmärken som författare att kunna formulera sådana. Läsaren har lust att stryka under och anteckna det ena citatet efter det andra. En berömd aforism från Dorian Grays porträtt lyder sålunda:
Det enda sättet att bli av med en frestelse är att falla för den.
Ser ni sambandet? Oscar Wildes aforism får konkret gestalt av brädan i historien!
Jag frågar mig: Kan den där bonden verkligen ha läst Wildes roman?
Upptäckte att jag glömt gå igenom bilderna från en av Madagaskar-dagarna. Hittade bl.a. ett par lemurer, ett par fåglar och en minimini-kameleont. Håller på att sätta namn på en del av djuren vi såg där nere på den stora ön. Mest för skojs skull.
Här har vi t.ex. brun lemur (brown lemur) och gyllene bambulemur (golden bamboo lemur):
brown lemur
brown lemur
golden bamboo lemur
Och att vi här har en fjällig markbråkråka (scaly ground-roller) respektive en blåpannad markblåkråka (pitta-like ground-roller), det ser man ju direkt:
scaly ground-roller
pitta-like ground-roller
Men vad det här är för en mystisk liten mini-kameleont (stor som en tumme ungefär), det har jag inte lyckats lista ut än:
