Fick syn på ett dokument på datorn skapat 7 januari 2012: Bluesy Mix. Blev nyfiken och kollade vad det var. Tja, helt enkelt 21 gamla bluesfavoritlåtar. Omväxlande rockigt och utlevande, ibland långsamt och känslosamt (6-takt på låg nivå). Mindes att jag t.o.m. bränt en cd med de här låtarna.
Nu fick jag lust att höra dem igen, så jag gjorde en spellista på Spotify. Tog bara fem minuter. Egentligen oerhört hur villkoren för ens musiklyssnande har förändrats. Allting är så lättillgängligt… Visst, bra, men också risk för överflödets förbannelse. Förr fick man ju kämpa för att hitta den där låten man kanske hade hört på radio. Spela in den på rullbandspelare. Senare, när man var stadd vid lite bättre kassa, kanske man, efter mycket moget övervägande, köpte den på vinyl eller cd. Det mogna övervägandet bestod i att man (alltså jag då) lyssnade på plattan i skivaffären, helst mer än en gång innan man slog till. Alla (så gott som) låtarna måste vara bra, annars blev det ingen affär.
När man sen äntligen tillgång till sina favoriter så lyssnade man, lyssnade gång på gång tills man nära nog internaliserat låtarna fullständigt. Än idag, över 50 år senare, kan jag i princip texterna utantill och kan sjunga med för full hals när jag hör Elton Johns Tumbleweed Connection eller Cornelis Poem Ballader och lite Blues. De var de första LP:skivorna jag köpte när jag blivit med grammofon i 20-årsåldern, cirkus 1970.
Blues är verkligen mitt hjärtas musik. Minns när en lärarvikarie i realskolan en gång tog med sig och spelade en skiva med Josh White på lektionstid. Tror knappt jag hört nån blues tidigare. Nu kände jag direkt: det här är min musik. Bluestolvorna gick rakt in i kropp och själ. Förstår det inte egentligen: Varför sån direktkärlek till denna för mig helt okända musikgenre?
Sen blev det ju så att jag började spela gitarr. Och blues kunde man spela bara genom att kunna tre ackord! Fantastiskt. Än idag kommer det lätt bluesiga harmonier när jag kliar på gitarren. Lyssnar dock mer sällan på blues; det är verkligen en live-genre. Lätt att spela, men mycket svår att spela bra, med den rätta känslan. Det monotona harmonimönstret riskerar att bli monotont.
Lik förbannat delar jag härmed länken till min Bluesy Mix-spellista. God lyssning!
Liked this post? Follow this blog to get more.