Besökte Berlin under några dagar i maj 2018. Tänkte skriva lite under rubriken “Minnesvärda resor 13”. Men så fick jag se de här bilderna på barnen, och tänkte att det är precis vad vi behöver nu. Lite hopp. Lite framtidstro. Det händer att man blir glad av barn…
Ja, glad av vad som uppenbaras i barns ansikten. Så kan man hjälpligt översätta några rader i en låt med Hannes Wader från 1972 (honom kommer ni väl ihåg?), som jag plötsligt kom att tänka på. Schon so lang (Sen så länge) är full av krig och nöd och elände. Men i de sista stroferna finns lite hopp:
Nicht nur Greuel geschehn
Schon so lang
Hab die Liebe gesehn
Schon so lang
Seh die Hoffnung, den Mut
Seh den Glauben, die Glut
Und was sich in Gesichtern von Kindern tut
Schon so lang
Inte bara skräck har hänt
Sen så länge
Har sett kärleken
Sen så länge
Ser hoppet, modet
Ser tron, glöden
Och vad som uppenbaras i barns ansikten
Sen så länge
Hannes Waders vinylalbum 7 Lieder står i en drickaback ute på vinden. Den är jävligt bra, faktiskt. Att den har 53 år på nacken har ingen som helst betydelse i sammanhanget…
Liked this post? Follow this blog to get more.