Det försiggår en utställning av ljuskonst i Borås, dels i stan, dels på Konstmuseet. Igår gick jag med på en guidad konstkolla-tur i staden. Tänkte att jag skulle försöka fota några av den konstiga verken. Ljusförhållandena på kvällen är en fotografisk utmaning; dels för att ljuset är svagt, dels för den enorma kontrasten mellan det som är upplyst och det som bara är mörka januarinatten.
Promenaden började på P.A. Halls terrass, vid Kulturhuset. Texten ovanpå Blue Velvet (välkänd lokal för alla Soggy-fans) ingår i utställningen.
Vände man huvudet åt andra hållet såg man den här, med Gustav Adolf-kyrkan i fonden.
Kyrkan är ju för övrigt ett konstverk i sig…
Lägg märke till ljuskonsten på tornet; andra halvan av hjärn-verket finns på den andra kyrkan i staden: Carolikyrkan.
Texter i skyltfönstren, skrivna av elever i en sjätteklass, ingår…
…medan det här är vanliga (men ovanligt snygga) juldekorationer.
Viskan flyter här även annars, men är nu ovanligt lysterläcker ihop med de olika verken:
Spöken uppklivna ur det mörka vattnet.
Muralkonst på Grand Hotell speglad i Viskan
Body är en favorit för många boråsare; badar strax bredvid biografen Röda Kvarn.
Nån slags ljusprojektion på å-kajskanten…
Månen behagade delta…
… i de estetiska orgierna.
Spöken får man inte gärna nog av…
Knallen vänder ryggen åt gå-gatan. Han är nog mest angelägen om att sälja nåt från sin säck.
Snöbollarna är synnerligen bright art, enligt min ringa mening, även om de egentligen inte ingår i bright art-projektet.
Förstår ni er på det här med el-prisets våldsamma svängningar? Det gör inte jag. Så här tänker jag, med mitt förhoppningsvis någorlunda sunda förnuft (som naturligtvis inte är värt ett ruttet lingon i sammanhanget):
Elpriset styrs av tillgång och efterfrågan, heter det. Ok, det har blivit brist på el, till stor del pga Rysslands invasion av Ukraina och därmed följande brist på rysk gas i Europa (även om iofs Putin och hans mördarband mer än gärna vill fortsätta och sälja så mycket gas som nånsin möjligt för att kunna fortsätta sitt mördande i stor stil, efter vad man hört). Hela Europa är sammankopplat, så när det blir brist i Tyskland t.ex., så blir det brist också här i Sverige.
Ok, men om det är brist på el, om elen inte räcker till, så måste väl förbrukningen gå ner i motsvarande mån? Så energibolagen / elproducenterna gör väl då inte några större vinster än tidigare? De får visserligen mycket mer betalt för den el de säljer, men säljer å andra sidan mycket mindre el – för det är ju ont om den, det är brist!
Men så verkar det inte vara alls. Nej, elbolagen gör jättevinster. Visserligen har vi lyckats spara lite el, men i stort sett verkar det som vi kör på som tidigare, i varje fall industrin. Det finns alltså el, men den är j-ligt mycket dyrare.
Varför är elen dyrare? Det kostar inte mer än tidigare att producera den, och ändå är den flera gånger dyrare. Är det verkligen brist på den? Hittills har ju inga elstopp inträffat, det har hittills funnits el till allt vi velat använda den till.
Det är väl inte bara psykologi alltihop?! Så att elen blir dyrare bara för att vi befarar att den inte skall räcka till någon gång i framtiden…?
Och så retar jag mig på oförutsägbarheten. Idag hörde jag en “expert” som uttalade sig. Han menade på att om det blir kallare i januari och februari (inte ovanligt) så kommer förmodligen elpriset att rusa i höjden. Vad då förmodligen!? Det är väl självklart att det måste bli så, eller? Men det verkar som om t.o.m. experterna blir överraskade av hur priset varierar hit och dit. Man sliter som djur för att försöka förklara: det är vattenbrist i magasinen, för lite regn, för lite blåst, isläggning i älvarna, för kallt och fan o hans mormor, men jag tycker det verkar som om systemet lever sitt eget liv, marknadssystemet, sammankopplingen av elnätet osv.
Och så skyller politikerna på varandra: De borgerliga säger att allt är sossarnas fel som stoppade kärnkraften. Sossarna säger att det är de borgerligas fel som inte understödjer den förnyelsebara elproduktionen tillräckligt, osv osv osv. Man blir så trött…
Nej, jag fattar det inte. I höstas läste jag dock något, som jag tyckte, en smula klargörande om saken. Det var Birger Schlaug, f.d. Miljöpartiets språkrör, som skrev. Tyvärr kommer jag inte ihåg var och när det var publicerat. Men jag sparade ner det på datorn efter att ha läst. Jag lägger ut det här och nu, så får ni vara snälla och tala om för mig om det ligger något i det han skriver, eller om det bara är dumheter. Kommer här:
Gomorron, medborgare!
Lyssnade på en partiledardebatt i radio igår. Det var förskräckligt. Debatten om elpris fördes för att helt enkelt förvirra er. Så här är det: Elpriset bygger på att medborgarperspektivet är bortfört från allt mer i samhället. Istället har steg för steg marknadsperspektivet tuggat i sig både vett och sans. Inom vissa områden är marknad alldeles utmärkt, inom andra områden är medborgarperspektiv nödvändigt om vi vill ha ett gott samhälle. Hemma köper vi el – bundet pris på sol,vind och vatten – sedan flera år för 35 öre/kWh. Elbolaget tjänar ungefär lika mycket på oss nu som förut. Att producera elen har inte blivit dyrare. Ändå säljer samma bolag el – rörligt eller till den som binder nu – till 15 – 20 gånger högre pris. Vinsten blir enorm. Och man följer de regler som gäller när marknadsperspektivet tagit över – pimpat med det som kallas marginalprissättning, som i princip innebär att den sist producerade kilowatten utgör grund för prissättningen. Till detta kommer den så kallade 70-procentsregeln som innebär att det sedan 2020 ska vara så att 70 procent av överföringskapaciteten till andra länder måste reserveras för marknaden också i andra länder där elpriset alltid varit mycket högre än i Sverige som har tillgång till billig vattenkraft i stor mängd (el från enbart vattenkraft ger oss lika mycket el per capita som andra Europeiska länder har total tillgång till). Den politiska debatten som pågår om elpris bygger från snart sagt varje håll på att, mer eller mindre, lura väljare – av ideologiska skäl vill inte borgerliga partier låtsas om att elbolagen tjänar massor med pengar när marknadsprinciper gäller för något så nödvändigt som el, av andra skäl vill en del skylla allt på nedlagda kärnkraftverk eller stoppade vindkraftverk. Problemet är mycket större än så: nämligen ideologiska låsningar vid marknadsprinciper eller principer som man godkänt utan att begripa vad de leder till. Förslagen som nu haglar för att lösa det akuta problemet i vinter är rent hysteriska, totalt befriade från varje tanke som ligger utanför syftet att vinna väljare som inte har koll på det komplicerade förhållande som råder. Det finns bara ett sätt att akut lösa situationen för hushåll: sänk skatten radikalt på låga inkomster/den första delen av inkomsten. Beskatta elbolagens – och Svenska Kraftnäts – -övervinster och för över dem till ett bastillägg lika för alla – detta bör dessutom finansieras genom statens ökande momsintäkter som blir följd av ökande energipriser. På detta sätt skapas förutsättningar för såväl effektivisering av energianvändning som solidarisk fördelning så att pengarna hamnar mest hos de som behöver dem.
PS! Vården är också en stor valfråga där flosklerna står som spön i backen. Och också där har marknadsperspektivet slagit ut sans och måtta. Numera planerar inte regioner nya vårdcentraler, det har överlåtits till marknaden, vars intressenter är mest intresserade av att öppna vårdcentraler där det inte är struligt. Som sagt: marknad är bra på många sätt, men medborgarperspektivet måste få dominera om vissa sektorer. När till och med elnät börjar ägas av internationella jättekoncerner är det totalt vanvett baserat på ideologi som saknar medborgarperspektiv.
Tillägg: Regeringen meddelar på lördagen att den vill kunna stödja elbolagen med hundratals miljarder därför att elbolagens vinster är så stora att värdet på bolagen skjutit i höjden…. Smaka på det!
De kraftigt höjda elpriserna gör nämligen att elbolagen alltså gör så stora vinster att de ökar snabbt i värde – och därmed måste kunna visa upp mer pengar som säkerhet för Nasdaq Clearing AB…..
Säkerheten är en andel på upp mot 15 procent av det totala hastigt ökade värdet. Istället för gårdagens säkerhet på vs 25 mrd krävs nu närmare 200 mrd….
När värdet på bolagen ökar snabbt, därför att vinsterna är enorma, riskerar säkerhetskravet att skapa en så kallad likviditetsbrist hos bolagen. Som ni förmodligen förstår är hela systemet sjukt, det gäller att kunna förstå när påhittad marknadslogik är befängd… företag som är livsviktiga för samhället tvingas stänga ned eller till och med gå i konkurs fast deras ekonomiska ställning egentligen är lysande…
Jag känner att jag måste försvara mitt pötskap (‘oe’ kan uttalas ‘ö’) ytterligare. Drar till med samma dikt som jag inledde 2022 med; har bara ändrat sjuttioen till sjuttiotvå.
Mödosamt masar sig det ”nya året” iväg kryper sig i rörelse tvingar sig som med stor tvekan in bland årets segastes månads januaris förstas timmars långa nätters och korta dagars…
Vad då nytt förresten? Jag har varit med om det här sjuttiotvå gånger förut Året är kanske nytt åtminstone uttryckt i siffror men själv är jag gammal oresonligt gammal
Kanske är ändå kontrasten mellan unga året och gamla mig av intresse? Ur detta motsatsspel, detta mellanspel, skulle det kanske eventuellt möjligen kunna komma ut nåt?
Fan tro’t
Det är jag som tittar in i mig själv eller ut på världen med min kamera.
kanske inte ett gott det vore att ta i men åtminstone ett lite bättre kommande jämfört med det lämnande tillönskar jag Er (även om det inte har nån som helst betydelse vad jag önskar hit eller dit)
det är förbanne mig inte för mycket begärt med tanke på hur jävla vidrigt 2022 varit i världen ja, inte överallt förstås tänker mest på kriget i Ukraina grottmänniskoinvasionen i Ukraina massmördarinvasionen i Ukraina mycket mer funnes att tillägga vad gäller den så kallade stora världen och den är stor det kan jag intyga för jag har vart runt den den är gigantisk med människomått mätt särskilt oceanerna är jävligt stora och ändå ändå håller vi på att förstöra alltihop eller åtminstone förändra genom vårt blotta antal alla vill ju så klart och med all rätt ha allt och lite till
vad gäller den så kallade lilla världen är det väl inte så illa (jag tror att världen kommer att gå under men jag kommer nog att klara mig ganska bra) och det är ju Ni i den lilla världen som är Er Er som jag tillönskar ett bättre 2023 än 2022
vänner några få bekanta några fler hör ni nu vad jag säger? Lite bättre nytt år än det gamla! säger jag och jag menar det varför skulle jag inte mena det? mitt ledord i livet är lite gammal god mänsklig hygglighet jag jobbar för det jag har ingen anledning att inte önska er ett någorlunda gott nytt år så jag ljuger inte när jag säger det jag säger det inte för att va trevlig för mig är trevlig snarast ett skällsord så den här lilla dikten…:
Ära vare den heliga trevligheten! Kittet mellan köttets lust och innerrummets obotliga ensamhet
…är snarast cyniskt ironisk… Så än en gång: hyfsat gott nytt alla vänner och bekanta!
Coda:
men tiden far i träden gråter och låter i träden åh, känner du inte – vännen min – hur tiden far i träden?
Fundera över nedanstående sju frågor. Jag vill ha era svar senast vid lunchtid 1:e januari nästa år, 2023. Kan inte lova att jag lägger ut dem på bloggen direkt; vill inte veta av några oförskämdheter och personangrepp! Finns dock inga begränsningar vad gäller antal tecken osv. Skriv gärna en sida eller två som svar på varje fråga. Det gäller ju att få syn på vad man tänker!
Frågor för 2022 Vad har varit svårt att erkänna för dig själv? Vad var det svåraste du sa till någon? Vad är annorlunda med dig själv idag, jämfört med samma tid förra året? Vem vill du bygga en djupare relation med? Vilken inre utmaning har lärt dig mest om dig själv? Hur anpassade du ditt beteende till dina värderingar? Vad var mest mest utmanande att fullfölja i år?
Skulle skriva en nyårsdikt. Men det blev inte bra… Vete fan, är jag slut som poet? Har kanske aldrig ens börjat? Tvivlet gnagde mig. Nu ska man ju i och för sig inte kasta den berömda yxan i den likaså berömda sjön, bara på grund av en stunds tvivlande misstämning.
Vad som dessutom hände, och som plötsligt ändå fick mig att inte helt tappa hoppet om mig själv som diktmakare, var att jag fick höra några rader av Göran Sonnevi, lästa av honom själv, i radioprogrammet Lundströms bokradio (avsn sänt 17 dec). Så här läste han:
de sista dagarna är du mjuk fin som en tung frukt det finns ett samspel med frågor svar mellan våra kroppar om din kropp är mjuk kan min också bli det om jag kan älska dig kan du älska mig kärleken finns då inte hos mig inte hos dig utan mellan oss mellan våra händer
Det var särskilt slutraderna som fick mig att reagera. Kom plötsligt att tänka på min egen dikt Mellan. Har alltid tyckt den är bra, att den har djup, utan att riktigt kunna förklara varför. Så här heter det bl.a.:
Vill du veta vad kärlek är? Det är i mellanrummet mellan de två som älskar du skall söka.
Parallellen till Sonnevis text (ur senaste samlingen f.ö.: För vem talar jag framtidens språk) är uppenbar, eller hur? Jaha, och vad kan vi lära av detta? Tja, inte vet jag. Men kanske ni?
P.S. Kanske återkommer jag med nån sorts nyårsdikt… det är ju en stund till tolvslaget… Vi får se.
Devinera vem som skriver dig dessa fraser? Det är KADIR som knappar tangenterna!!! Din fars mest antika vän! Du memorerar väl mig? Min förhoppning är ditt ivrigt guppande huvud. Året numrerades till 1986 när jag visiterade er i Stockholm: Din leende mor, dina nunedkomna småbröder, din stolta far med sin färska fotostudio. Och så du som assisterade mig och din fars lärdomar i det svenska språket. Memorerar du våra språkregler? Då du var en korpulent språkbegåvad pojke med välvuxen aptit på glassar och Pez-godisar. Nu du är plötsligt en erigerad man som snart ska publicera sin premiärroman! Prisa mina gigantiska gratulationer! Ack, tiden tickar snabbt när man har humor, inte sant?
Digitalsnubblade över den här texten på min dator idag. Den fanns i dokumentet “Textsamling för hemtenta”, i katalogen “Rester från min pedagogiska verksamhet”. Sånt som exempelvis Min förhoppning är ditt ivrigt guppande huvud tycker jag är bautakul. Vad tycker ni? Har ni nån aning om från vilken roman citatet är hämtat? Varför är texten rolig (om den nu är det)? Den där textsamlingen för hemtenta fick mig i alla fall att fundera på läsningens roll i mitt liv, ur olika aspekter. Läsning för 50 år sen jämfört med läsning idag; i samhället, för mig personligen… Återkommer till detta.
