Jorge50 – Sida 61 – Jörgen T Larsson

Haiku

midsommarvändpunkt
sex månvarv tills jul igen
tomtesemester

Igår fick jag reda på att det finns över 1.000 maskrosarter i Sverige. Det hade jag ingen aaaaaaaning om! Enormt uppsving i min bildning m.a.o. De flesta är emellertid så lika varandra att endast en verklig fackman kan skilja dem åt. Icke desto mindre känner jag mig övertygad om att nedanstående fröbollar är kvarlevor av en annan maskrosart än den vanligast förekommande; om än utan att ha en aning om vilken av de tusen…

Visst är de övermåttan vackra, eller hur!? Varje frö är försedd med en hårfin liten fallskärm som tillåter dem att sväva vida kring…

Kom också att tänka på en teve-kriminalare i tevens barndom: Mission Impossible. Varje avsnitt avslutades med att en ytterst dramatisk röst uttalade dessa ödesmättade ord: There are many destinies in New York City. This has been one of them.

Steget till de överblommade maskrosorna är inte så långt:

Det finns tusen sorters maskrosor i Sverige. Detta var en av dem.

Små grodorna

Skånska versionen:

Småou greodårna, småou greodårna, aär loostiga att saei, ai eöurån, ai eöurån, ai svansar hauva dae…

J.T. Larsson känner sig uppvuxen

Grattis!

Idag gratulerar vi mitt mittersta barnbarn Frode (3 äldre och 3 yngre), som fyller 7! Det blev sång och partaj direkt på midsommaraftons morgon.

Väckt i ottan till Ja må han leva och Hurra Hurra Hurra o allt det där.

Glad & God Midsommar!

Ja, redan nu utbrister bloggredaktören i detta tillrop. Det är kreativitetskris i bloggverkstaden nämligen. Redaktören har tänkt drista sig ända ner till södra Skåneland över helgen. Huruvida några halv- eller helkvädna blogginläggsutbrott är att vänta utifrån dessa breddgrader är ovisst.

Några rader av Alf Henriksson till glädje och tröst:

Att vakna en morgon när himlen är blå
och finkarna gnyr som besatta
och öppna sin stugdörr och barfotagå
på vildgräsets daggiga matta
kan låta de saligas fröjd slippa lös
och göra den trögaste själ religiös.

Epifanier och däremellan

Ögonblick i tiden
korta
ogripbara
kanske identiska
med evigheten

(däremellan må ensamhet
och det grå förnuftet råda
ensam blå förnuftig grå
blåsam gråman, ensam tvåman
däremellan må ensamhet
och det grå förnuftet råda)

Paradiset är
när man tycker sig vara
mitt i livet

(däremellan må ensamhet
och det grå förnuftet råda)

Stunder av enkel, mänsklig samvaro
ögonblick av tillvarons heliga, helhetliga
mystik

(däremellan må ensamhet
och det grå förnuftet råda)

Gränsöverskridanden
till landet Epifania
omärkliga,
partisaniga,
mockasintassande indianiga
som när poetens egentligen ganska taniga
dikter blir alldeles oemotståndligt orkaniga
förvandlas till flygande badrumsmattor, majestätiskt gåsgamiga
där han liksom svävar över Samaría-ravinen i de kretensiska bergen med flygsálig visshet överblickande himlajorden…

(däremellan må ensamhet
och det grå förnuftet råda
ensam blå förnuftig grå
blåsam gråman, ensam tvåman
däremellan må ensamhet
och det grå förnuftet råda)

Och den blå
pingvinen
dansar
på isen

Zebror, gravitation och undergångsstämning

På mänsklighetens tid fanns ett hästdjur som hette zebra. Zebran var i svartvitt och långrandig. Som en tidig Bergman-film ungefär.

På mänsklighetens tid fanns gravitationen. Den funkade bra på äpplen men gjorde livet tungt att bära. Gravitationen kallades också för tyngdlagen eller lagen om alltings jävlighet.

På mänsklighetens tid gick undergångsstämningen oftast över efter en stund. Det vara bara sista gången den inte gick över, och även då gick den över till slut.