Började förra inlägget – kanske i onödan – med att orda lite om gud och religion. Det skulle ju handla om pacifism eller inte (vilket det också gjorde sen). Men inledningstankarna om det religiösa syndromet gav upphov till lite diskussion med en god vän, och fick mig att fundera på varför jag är så arg på gud. Jag tror ju inte på honom, han finns inte, så varför denna vrede? Jag borde väl i stället vara arg på människorna som använder gud och religionen som ett svepskäl och en ursäkt för diverse ondskefullheter?
Nåväl, i samband med detta spårade jag in på en intervju gjord av Gay Byrne, känd programledare i irländsk tv, och Stephen Fry, författare, komiker, regissör, skådespelare, m.m. Fry uttrycker där precis min vrede mot den gud som inte finns, men som jag skulle vara skitförbannad på om han funnes. Här först en länk till intervjun på engelska, sedan en översättning jag gjort:
Byrne:
Anta att allt religionen säger är sant. Och du går fram till pärleporten, och du, Stephen Fry, konfronteras med gud. Vad skulle du säga till honom?
Fry:
Jag skulle säga: skelettcancer hos barn? Vad handlar det om? Hur vågar du? Hur kan du ha mage att skapa en värld, där det finns så mycket elände som inte är vårt fel? Det är inte rätt! Det är ytterligt ytterligt ondskefullt. Varför skulle en ondskefull, nyckfull gud få skapa en värld som är så full av orättvisor och smärta? Det är vad jag skulle säga.
Byrne:
Och du tror du kommer in i himmelriket?
Fry:
Nej, verkligen inte. Men jag skulle inte vilja. Jag skulle inte vilja komma in på hans, gudens, villkor. De är felaktiga. Om jag dör, och det vore frågan om Pluton, Hades, och de 12 grekiska gudarna, då skulle jag vara mer vänligt inställd, för de grekiska gudarna låtsades inte vara omänskliga i sina begär, i sin nyckfullhet, i sitt oförnuft. De presenterar inte sig själva som allvetande, goda, välvilliga. För den gud som har skapat världen, om det var en gud som gjorde det, är helt klart en galning, en fullständig galning. Totalt självisk – vi måste ligga på knä och tacka honom hela livet!? Vilken sorts gud skulle göra så? Världen är fantastisk, men den innehåller också insekter, vars hela livscykel går ut på att gräva sig in i ögonen på barn och göra dem blinda. De äter sig ut från inuti ögat. Varför? Varför gjorde han så mot oss? Han kunde lätt skapat en värld där sådana insekter inte finns. Det är helt enkelt inte acceptabelt. Man kan tro att det inte finns någon gud. Men om det ändå finns en sådan, då måste man fråga sig vilken sorts gud det är. Han måste vara monstruös, fullständigt monstruös, och förtjänar ingen respekt överhuvudtaget. I samma ögonblick som du tar avstånd från honom blir livet enklare, renare, mer värt att leva, enligt min mening.
