I huvet på Jörgen T
En gång en ocean
Men nu ett bergsmassiv
Något ohejdbart har satts i rörelse
Ingenting är annorlunda
Men allt är förändrat
Allting är som förut
Men inget är detsamma
Havets yta i ständig förändring
Men havets djup oändligt
oföränderligt
Allting måste i längden vara
som det måste
Men tillfälligtvis kan det vara
ömsom si, ömsom så
eller till och med
som det ska
Ska på fest. Hinner inte skriva om kameleonterna. Det får bli några bilder så länge, så ni inte blir för otåliga. Är dom inte fantastiska, dom små gynnarna, så säg!?
Återkommer…
I vår serie om Madagaskars kameleonter har vi nu kommit till del 1. Återkommer med fler delar när tidstillgången så tillåter.
Minst och störst:
i lemurialand i lemurialand
där kamel-ar sig
-eonterna
där visslar
beostararna
i lemurialand i lemurialand
där saktar bussen
ner till noll
var hundrade meter
för att passera
ett kantvasst
punkterings-
potentialt
pothol
i lemurialand
utkristalliserar sig
tillvaron och
får form
som grynings
indri-tjut-sång
Indrin är den största av lemurerna. Och, inte minst, den ljudligaste. Det var en stor upplevelse att höra deras kontakt-tjut-sång! Indrin finns, som alla lemurer, bara på Madagaskar. Läs mer här, och lyssna mer här, om ni vill.
Alternative 1:
We are, by nature, solitary beings, trapped in the illusion of togetherness, clinging to the fleeting moments of closeness that eventually fade into the vast emptiness of our minds.
Alternative 2:
We are, by nature, all one, trapped in the illusion of separateness.
mörkt
tyst –
skönt…
… kämpar vi oss hemåt, steg för steg. Vi har nu nått Addis Abeba i Etiopien. Det är tre timmar kvar tills flyget mot Stockholm skall avgå. Väntan går fortare när man bloggelibloggbloggar…
(Att bloggelibloggblogga är ett nytt verb som uppfanns i denna stund. Det kanske aldrig kommer att användas mer. Och tänk, ni fick var med och läsa det denna enda gång!)
Tryggt och oförtrutet ruvar paradisflugsnapparen i den madagaskiska regnskogen. Hon bekymrar sig föga om några svettiga svenska turister som begrundar hennes ruvarmöda på nära håll, ej heller om att hon råkat få en blåtira av evolutionen, typ. Tvärtom, hon tycker det är vackert! Och jag instämmer helt och fullt… Det gör väl ni också, kära blogglektörer?
Fullt medveten om att det varit tyst på dessa sidor några dagar. It’s a lose-lose situation. Beror på Wi-Fi-brist. Men förtvivla ej du lilla hop! Det kommer det kommer. Är på väg hem från Madagaskar nämligen. Sitter just nu på flygplatsen i Antananarivo och väntar på fågeln som ska ta oss till norra halvklotet igen. Hemma igen vid sjutiden i morgon kväll, om allt går som planerat.
Vi ses!
De två största anledningarna till att jag rest till Madagaskar stavas le.murer och, inte minst, kameleonter. Lemurer finns bara här, och denna världens fjärde största ö är hemvist för nästan 100 av världens 150 kameleontarter
Kameleonter är speciella för att de kan skifta färg efter sinnesstämning och sen har de ju sin enormt tunga tungattack. De skjuter blixtsnabbt ut sin abnormt långa, klibbiga tunga och fångar den olyckliga insekt som dristat sig för nära.
Studera och låt er imponeras:
