Författare: Jorge50

Fred för jorden

Skulle det till äventyrs vara så, att någon som läser detta råkar befinna sig i närheten av den fantastiska lilla byn Uddebo idag, så missa inte att besöka Uddebo bygdegård kl 16 idag, och njuta av Vilda Rösters evenemang Fred för jorden. Väl blandade låtar och texter med antikrigs-profredstema.

Basement Tape

Ja, upphittad i källaren, det är den (minns ni Dylans Basement Tapes?), denna Vredessång, eller Song of Wrath. Åtminstone om man ska döma av den amatörmässiga inspelningen. Men den civilisationsskritiska texten är bra, och jag känner för den här låten. Vi har framfört den offentligt nån enstaka gång med bandet (Soggy Bees, ni vet), men sen har den fallit i glömska.

Här i en primitiv inspelning med el-piano:

Song of Wrath

Crazy motherfuckers raping Mother Gaia at their will
Killing us by millions in this bad black drama treading mill
Poisoning our minds for the dollar in their purse
They are handcuffs on our souls, my friend – apocalyptic curse

They want us to believe that lives can be converted into money
That sunshine and rain can be bought, it’s not fucking funny
Trafficking women goods to feed the free market
Children slaving in their factories, parents praying – in the darkness

Consume! Buy or die!
Or you’re doomed! Buy or die!
To feed the guys
With colden eyes
Fooling us all with their lies

I don’t wanna live or die in a world of their making
Where the giving one’s an asshole fool, the hero is the taking
Where greed is god and selfishness the ruling star
Where the meaning of life is a ratrace for a shining status car

More and more! Erasing human values to the core
There´s a hunger in my heart, my soul’s feeling sad and sore
This can’t be the solution, there must be a braver way
Where more means better and the peoples of the world have their say

Consume! Buy or die!
Or you’re doomed! Buy or die!
To feed the guys
With colden eyes
Fooling us all with their lies

Environmental problems

Vaädehär?

Låter som nån sorts Cornelis-remake… Men ändå, inte så fruktansvärt dumt; jag blev positivt överraskad när jag råkade zooma in det här på min dator idag:

Jag är inte den du tror

Jag sitter här, jag sitter här
jag sitter här och glor
på dig och så på mig och
jag är inte den du tror
Ingen dr Jekyll
utan mer som Mr Hyde
På driven genom liven
come on, let me be your guide

Jag ligger här, jag ligger här
och svettas i mitt hål
du tror kanske, du tror kanske
min vilja är av stål?
Du tror fel, det kan jag säga
den är mer som Risifrutti
På en skala, knappast klockren
mer som dallerhallon, fjuttig

Alldeles för svart svårt
Alldeles för tokhårt
Alldeles för jävla trevligt jippokul idag
För en känslig liten rosarund
och gosig själ som jag

Liksom darrig, liksom medvetslös
och fylld av tveksamhet
Det enda jag är säker på
är att jag inget vet
Om födelsen och döden
å allting däremellan
Om varför man så sällan
halsar svala öl i källarn

Jag kryper här jag kryper här
jag kryper här på gatan
generande, passerade
en snigel nyss på rakan
Förvivlan är min syster
bortlängtan är min bror
Jag krålar och jag kryper fram
är inte den du tror!

Alldeles för svart svårt
Alldeles för tokhårt
Alldeles för jävla trevligt jippokul idag
För en känslig liten rosarund
och gosig själ som jag

Nä, jag är mycket jag är mycket
bättre än du tror
i själen trött i hjärtat rött
finns mod och kärlek stor
som varm som ljum som ljuv som stum
som smeker av din blus
Fast vi vaggas här i sorgen
i skogens breda brus

Alldeles för svart svårt
Alldeles för tokhårt
Alldeles för jävla trevligt jippokul idag
För en känslig liten rosarund
och gosig själ som jag

Van Gogh-gult

Den intensivt gula blommande rapsen på Öland fick mig att tänka på målaren Vincent van Gogh. Han är en av mina absoluta favorit-konstnärer. Van Gogh gillar starka färger och det gör jag också. Som alla mina få men goda vänner vet, har jag en vackert orange bil som passar ihop med min orangea keps. Bara en sån sak, menar jag.

Men både Vincent och jag är också väldigt förtjusta i gult. Jag har länge haft en en av van Goghs sista målningar hängande i sovrummet (tror inte det är originalet dock). Den föreställer ett gult fält, över vilket flyger några ensliga svarta kråkor:

Den är målad i Auvers sur Oise, en bit norr om Paris, där VvG vistades de sista två månaderna i sitt liv. Han vårdades här av doktor Paul Gachet, och hans hälsa tycktes bli bättre. Men så sköt han sig plötsligt i ett anfall av depression.

Det slog mig på Öland, att Vincent mycket väl skulle kunna ha bott här, och njutit av att måla den blommande rapsen. Den är verkligen passionerat gul. Och ja, kråkor finns det ju också gott om på Öland…