Så fantastiskt roligt att så många sverigedemokrater (framför allt dom), moderater och kristdemokrater upprört reser sig som en man i stark opposition mot det tilltänkta förbudet mot halvautomatiska “jaktvapen”, som ser ut som, och fungerar som militära vapen!
(Och som ingen jävel behöver för nån jakt!)
(Men som däremot vilken tilltänkt massmördare som helt kan ansöka om licens till, så att han kan förverkliga sina masskjutningsdrömmar.)
Jag har svårt att tänka mig nånting angelägnare att kämpa för i dessa dagar, än att säkerställa möjligheten för vem det vara månde, att leka fritt med dessa vapen!
(Även om motiveringen: “Vi riskerar med ett sånt förbud att stöta oss med viktiga väljargrupper,” väl låter så där i ofs…)
Tog mig ut på liten promenad idag, i någon mån återuppstånden efter förkylningsinkapslad helg. Kallt och jävligt var det, isande nordan. Tråkigt grått ljus också, såg inget som lockade till att knäppa några knäppa bilder (ha ha, va rolig han ä). Men så fick jag syn på det där lilla tillflödet till Kransån, där botten är äckligt rödgulfärgad; tror det är järnoxid (eller nåt) som fälls ut.
Riktigt äckligt sytligt slemmig såg den ut, botten. Men, va fan, om man skär ut lite, avskärmar lite, knäpper lite hit o dit och skruvar på knapparna, så kanske…
Nja, jag vet inte. Tycker ni att det här föreställer nåt? Måste det ju iofs inte göra, men ibland är det lite roligt att fantisera lite, ibland ser man nåt som inte finns i den s.k. verkligheten. Den yttre, objektiva verkligheten alltså, om man nu kan tala om en sån.
I den inre verkligheten däremot, där kan det mycket väl finnas nåt. Faktum är att jag tycker nånting ligger och lurar i den här bilden… Ser ni nåt?
Det är mörkt omkring mig Du skickar mig livstecken Men jag bor inte där. Har aldrig gjort det Jag väntar. Du är försumlig Jag röker cigaretter, Och det är mörkt omkring mig
Jag har en cymbal i huvudet som slår För någons tid som inte finns här Men jag söker betvinga mig Vad skulle jag annars göra?
Det är mörkt omkring mig det är Mörkt omkring mig Jag röker cigaretter Det är mörkt omkring mig
Från Cornelis Poem, ballader och lite blues, dubbel-LP. Köpte vinylen 1970, samma år som den kom ut. Den och Elton Johns Tumbleweed Connection var mina första två grammofonskivor. Jag blev med grammofon först i 20-årsåldern. Innan dess var det rullbandspelare som gällde.
Replik
Visst Söka betvinga sig Vad skulle man annars göra?
Vänta…
Röka cigarretter? Nej, det skulle vara pipa i så fall
Förkylningar orsakas ju av virus, så jag borde väl vara oerhört virusfientlig just nu. Och det är jag också. Men faktum är, att det finns väldigt mycket fascinerande ting att säga om virus. Och de gör mycket gott, inte bara sjukdomar och elände (varje mänsklig varelse kommer att tillbringa ett år av sitt liv i sängen, förkyld; det är virusarnas fel).
Jag äger en bok med titeln A Planet of Viruses, av Carl Zimmer (2011, rev uppl 2015). Därifrån hämtar jag nedanstående fakta.
Till att börja med är det osäkert om virus är levande varelser eller inte. Sanningen är, att de är både och. Som självständiga varelser saknar de förmågan att växa och föröka sig. Men när de tar sig in sina värdceller börjar de leva.
Vi bör för övrigt inte dra en skarp gräns mellan liv och icke-liv. Livet startade inte helt plötsligt genom att en stor kosmisk kontakt vreds om. Det är troligt att livet uppstod gradvis…
Sen är ju virus så ofattbart små. Säg att du lägger ett enstaka saltkorn på bordet. Det ryms ett tiotal hudceller utmed saltkornets sida, ett hundratal bakterier. Men du får plats med ett tusental virus längs saltkornets sida.
Men det kanske allra mest förbluffande är vad man kan läsa i A Planet of Viruses är det som sägs om virus i haven. Det finns ungefär 15 gånger fler virus i haven än alla andra varelser tillsammans; varje lite havsvatten innehåller cirka 100 miljarder virus. Om man placerade alla havens virus på en våg, skulle de väga lika mycket som 75 miljoner blåvalar! Om man lade alla havens virus på rad skulle de bilda en 42 miljoner ljusår lång linje.
Havens virus lånar gener av bakterier och bildar bakteriofager, den vanligaste livsformen på Jorden. Ungefär 10 procent av all fotosyntes på Jorden utförs med hjälp av virusgener, som bildar syre. Andas 10 gånger; ett av dessa andetag har vi virus att tacka för.
En annan bra grej: När mikrober i oceanen dör (oräkneliga mängder dödade av bakteriofag-virus), regnar en del av deras kol ner mot havsbotten. Över miljontals år har detta mikrobiska kol-snöfall stadigt gjort planeten svalare.
P.S. Ok, erkänner: ögonen har jag lagt till i photoshop… D.S.
Tänkte först jag skulle skriva en dikt som började med de här två fina rimraderna. Men inspirationen tröt. Det är väl helt enkelt så, att slem och snor knappast kan ses som positiva faktorer, vilka sätter fart på kreativiteten och skaparlusten. Inte i mitt fall i alla fall.
Men jag hajade till inför fastslåendet av följande ovedersägliga fakta, framgooglat på nätet:
Snor och slem förknippas ofta med förkylning, sniglar och dreglande bebisar.
Blixtsnabbt och skarpt intelligent konkluderade jag: Är jag en kanske en snigel (typ skogs- eller mördarsnigel)? Svar: Nej. Är jag en dreglande bebis? Svar: Nej. Alltså är jag förkyld! Var det inte det jag trodde! Här har vi förklaringen till min i detta nu slemmiga och snoriga uppenbarelse.
Soggy skulle spelat på Hemgården ikväll. Men vi sköt upp det pga den pågående SM-veckan och alla gratiskonserter. Men nu har jag blett så h-es förkyld, så jag hade inte kunnat spela ändå! Och slipper alltså att gräma mig över att spelningen blev inställd!
Georgia O’Keeffe har länge varit en av mina absoluta favoriter bland bildkonstnärer (se inlägg ett, två, tre). 2013 besökte jag Georgia O’Keeffe Museum i Santa Fe, New Mexico. Bland alla fantastiska tavlor på väggarna hängde också en del O’Keeffe-citat på väggarna, bl.a. det här:
Denna sentens har jag tänkt mycket på sen dess. Inte minst på sistone, i ljuset av vissa människors jävla jiddrande överallt i världen (inte minst i Örebro t.ex.).
Men fan vet. Om vi kollar på de här två bilderna…
… och tänker oss att människorna på bilden till vänster (mina reskamrater från Madagaskar; mycket angenäma bekantskaper de flesta…) så att säga har innefattats och inneslutits i baobab-trädet på bilden till höger, så är det klart att… Tja, lite livlöst kanske… Djupt, men mindre för stunden kommunikativt, typ. Klart man kan prata med träd, men svårt å tjôta så där lite lagom ytligt om det som precis for runt i skallen…
Tja, jag vet inte. (Det är det enda jag är säker på.)
Besökte Berlin under några dagar i maj 2018. Tänkte skriva lite under rubriken “Minnesvärda resor 13”. Men så fick jag se de här bilderna på barnen, och tänkte att det är precis vad vi behöver nu. Lite hopp. Lite framtidstro. Det händer att man blir glad av barn…
Ja, glad av vad som uppenbaras i barns ansikten. Så kan man hjälpligt översätta några rader i en låt med Hannes Wader från 1972 (honom kommer ni väl ihåg?), som jag plötsligt kom att tänka på. Schon so lang (Sen så länge) är full av krig och nöd och elände. Men i de sista stroferna finns lite hopp:
Nicht nur Greuel geschehn Schon so lang Hab die Liebe gesehn Schon so lang Seh die Hoffnung, den Mut Seh den Glauben, die Glut Und was sich in Gesichtern von Kindern tut Schon so lang
Inte bara skräck har hänt Sen så länge Har sett kärleken Sen så länge Ser hoppet, modet Ser tron, glöden Och vad som uppenbaras i barns ansikten Sen så länge
Hannes Waders vinylalbum 7 Lieder står i en drickaback ute på vinden. Den är jävligt bra, faktiskt. Att den har 53 år på nacken har ingen som helst betydelse i sammanhanget…
Det är svårt att samla sig till att skriva något över huvud taget efter vad som inträffade i Örebro igår. Om det nu är så att masskjutningen där utfördes av en ensam psykiskt störd (får man ju förutsätta) man, får man nog tyvärr konstatera, att sådana händelser i princip är omöjliga att helt skydda samhället från.
Men vad man trots allt kan göra, är att arbeta för att det ska finnas så lite vapen som möjligt i samhället. Och självklart (FÖR HELVETE!!!) ska det inte gå att få licens för automatiska eller halvautomatiska vapen av vad slag det vara månde! Det sägs ju, att Örebro-mannen utförde sitt dåd med jaktvapen som han hade licens på. Kan någon vettig människa förklara vad man ska jaga med sådana här vapen? Se länk.
Tvåpipiga gevär möjligen, mer behövs inte för någon form av jakt, enligt min mening. Eller ska vi sträva mot att ha det som i USA, som haft upp emot 40 masskjutningar (definierat som skjutningar med minst 4 dödsoffer!) om året, de senaste två åren? Där man kan köpa i stort sett vilka vapen som helst i affären. Det är ju fullständigt sanslöst och otroligt att detta kan få fortgå år efter år efter år. Inte tänkte sig the founding fathers när dom skrev den heliga konstitutionen på 1700-talet, att vem som helst som hade lust och mådde lite dåligt skulle kunna köpa sig ett kulsprutegevär och meja ner några dussin oskyldiga skolbarn när som helst och var som helst!!!
Det är mänskligt att känna empati och ta hand om varandra. Men det är också mänskligt att köpa ett automatvapen och använda det för att skjuta ihjäl så många som möjligt på så kort tid som möjligt…
Ibland blir jag bara så led vid människorna och all skit vi håller på med…
Visst, samma nummer som vårt gamla telefonnummer i Broaryd: 101. När jag skulle ringa min kompis Sven, som bodde på Larsberg, inom Landeryds telefonområde, så fick jag veva på veven, vänta på svar: “Broaryd”, från den gamla (tror jag) telefonisten som förhoppningsvis höll sig vaken framme på telefonstationen (såg ut som ett vanligt hus). När hon hade svarat, begärde jag: “Landeryd”. Och så blev jag kopplad till Landeryd, där jag fick uppge Svens telefonnummer: 192, varpå han svarade (om han var hemma och inte hade begett sig ner till Tunnerbohultasjön för att ta sig en roddtur; såvida nu Nisse på Såget äntligen hade lagat åran).
Nu var det inte detta jag skulle tala om, utan låt nr 101. Den heter i nuläget Ragnar Rök (men skulle också kunna komma att heta Janne Hård, vet inte riktigt). Här är i alla fall texten. Melodin finns, men är än så länge instabil.
Ragnar Rök
Ragnar Rök han drog iväg när livet honom svek en stilig skugga av en man för ödets grymma lek Dom sa han lämnade en kvinna med ett hjärta vasst som sten o en grabb runt tio fyllda med en kind så mjuk o len
Det sas nåt om en stöt om bytet som grävts ner Ragnar fick ta höjd o fly tills ingen såg honom nåt mer En del sa att han sköt en man till döds med sitt gevär Men det var int’ens hälften sant och ingen såg nåt lik, jag svär
chorus/stick 1: Nej Ragnar Rök var lång o tunn ömskinnad som ett blad Aldrig att han slogs och svor en sorgernas nomad
Han luffa runt från stad till stad från Åmål till Pernod att folk undra vad han var för sort ja, det kan man väl förstå En del sa han var svag och slut dansar redan på sin grav men den som titta noga såg av vemod fullt: ett hav
chorus/stick 2: Om någon fråga Ragnar: “Du vad flyr du så ifrån?” “Tja, int’ har jag väl gjort nån mänska ont, eller ens begått nåt rån!”
Och helst i utomhuset i skogen höll han till med vildrosor och fågelsång på våren i april Men Ragnar gjorde rätt för sig tog dom kneg han kunde få plocka frukt och skotta snö slet ont och jobba hårt för två
Om nån gång han gurgla sig med whiskey o tog en tår på tand så var det bara välförtjänt och bra, man sa, från Hjo till Samarkand Ja, det var nåt mer med Ragnar Rök än blott en sliten slusk och narr o han lira som en gud, han var en jävel på gitarr
chorus/stick 3: Ragnar sadla sin Rosinante när solen röd gick ned “So long”, han sa, och drog iväg hans led var svår men bred (troligtvis x 2)
Och så här såg han ut (tyvärr inte längre med oss):
Fast egentligen handlar det förstås om mig, på nåt plan i alla fall…
