Hoppas inte Kalle (Kolibri) blir sur på mig… Men jag har upptäckt att solfåglarna, Gamla världens svar på kolibrierna, också är utomordentligt vackra. Fast jag tror inte de kan helikoptra, hovra, som kolibrierna kan. Men, som sagt, utseendet har de för sig, titta bara på denna Green sunbird:
varmt, fota fåglar, en del lemurer och kameleonter. ikväll en skitbra madagaskisk kör. fick upp mig att dansa med (ovanligt!). uppkopplingen är så där. mer så småningom, får jag hoppas. helt slut nu pga intensivt och givande program…
Lyssnat på mycket god kör ikväll! Sjöng bra, rörde sig bra. Härligt afrikanskt sväng.
Angjort Arlanda, cirka fem timmar innan flyget skall avgå… Och detta trots att bussen från Borås tog så god tid på sig som möjligt; stannade vid ett flertal “mjölkabord”, som vi sa förr i tiden: Ulricehamn, Jönköping, Ödeshög, Linköping, Norrköping, Stockholms Central.
Det går inte att checka in än ens. Så vad gör man? Jo, man tar en öl och skriver lite dagonattbok på datorn, njuter av välfungerande gratis wifi, vilket får en att lägga ut detta tämligen meningslösa inlägg på bloggen.
I morgon ska jag fara till Madagaskar. Låter otroligt, men är troligen sant. Vet inte riktigt hur det kom sig, men nån gång i början av året bokade jag plats på Äventyrsresors Madagaskar-resa, under ledning av biologen Isak Isaksson. Och på den vägen är det, som det heter.
Det är lemurerna och kameleonterna och fåglarna som lockar… Över 80 procent av djurarterna på ön är endemiska, dvs. förekommer bara här och ingen annanstans.
Madagaskar är världens fjärde största ö; bara Grönland, Nya Guinea och Borneo är större. Sverige är 450.000 kvadratkilometer, Madagaskar 587.000.
Befolkningen på M, ca 30 miljoner, kom till stor del från Indonesien. Så ön är väl skild från Afrika (50 mil västerut) på alla vis.
M är ett mycket fattigt land. Har just läst en reseskildring därifrån, och är glad att jag åker med en gruppresa, där allt i princip ska vara ordnat på förhand. Fast jag tror nog det kan bli en del överraskningar; vägarna lär vara urusla, elektricitet finns bara ett par timmar på kvällen på många håll, osv.
Nåväl, jag börjar med att ta Flix-buss från Borås till Arlanda. Sen är det två flygetapper, Arlanda-Adis Abeba sisådär 8 tim, och Adis-Antananarivo, huvudstad på M, ca 5 tim. Flygandet är något jag verkligen inte ser fram emot. Lider av måttlig astma, vilket gör att jag måste dra efter andan extra djupt vart 4:e, 5:e andetag, när jag befinner mig på ett flygplan på hög höjd. Atmosfären, mängden syre, på ett högtflygande plan motsvarar ungefär 1.200 m höjd över havet, har jag läst. Det betyder viss syrebrist för mig.
Allt det här stör insomningsprocessen, så jag sover nästan inte alls. Jobbigt jobbigt – men självförvållat.
Sen flyger vi en kort inrikesetapp från Antananarivo till Tulear vid sydvästkusten. Resten av resan, fram till 25 november, åker vi runt till olika nationalparker med en liten buss.
Ja, det blir spännande. Kan man bara hålla sig frisk så blir det nog en stor upplevelse. Viktigast för mig är att ta fina bilder. Jag har 2 kamerahus med mig, samt 4 olika objektiv, plus 2 telekonvertrar. Denna utrustning utgör 99 procent av mitt handbagage. Det blir något för tungt egentligen, men att checka in sånt här är otänkbart; det är för dyrt för att man skulle riskera att grejerna kommer bort eller går sönder pga vårdslös hantering av de incheckade väskorna.
Jag vet att ni, kära bloggläsare, helst ser att jag håller mig hemma jämt, så att jag kan sköta bloggen ordentligt. Men (no offense) ni får faktiskt acceptera att jag vill ta mig ut i världen en smula ibland, även om det kan innebära att blogginläggen kan bli glesa. Enligt uppgift finns det wifi på en del av våra login, men det är osäkert.
Tja, det är svårt att sia, speciellt om framtiden. Om gud vill (han skiter ju iofs högaktningsfullt i mig, om han till äventyrs skulle finnas) och vädret tillåter (god willing and weather permitting) så ska jag vara hemma igen 26:e november. Den som lever får se.
hej då åsletå
alternativt:
hej hej leverpastej
Madagaskiska Baobao-träd som växer upp och ner; bara en sån sak…
Skulpturer känns som en främmande konstart för mig. Krävs mycket för att ett dylikt verk verkligen ska göra verkan på mig; mer än då det gäller bildkonst. Men kanske kommer det mer och mer, kanske lär jag mig undan för undan, jag vet inte. Redan 2013 i Santa Fe (Town of Arts) minns jag ändock att jag fascinerades av nedanstående figurer. De fanns inte i något museum, utan var utställda i en sorts konstnärsträdgård, utomhus alltså. Tror inte de var kreerade av någon stor, berömd skulptör; snarare lite åt folk art, typ (högerklicka och välj “Öppna bild i ny flik” för att förstora).
Är det nån som vet varför pyramidspel heter just pyramidspel? Jag vet vad det är, men undrar varför det heter som det heter. Jag kom att tänka på när vi byggde små pyramider av “puttekuler”, sen fick man rulla en kula mot pyramiden. Om man träffade så rasade den, och man vann de kulor den var uppbyggd av (helst snygga glaskulor förstås, vanliga simpla stenkulor var inte lika kul…). Men jag tror inte alls namnet har med detta att göra.
Så här beskrivs pyramidspel på Wikipedia:
Pyramidspelen anses bara lönsamma för de få personer som har startat spelet. Detta syns genom följande resonemang:
En person startar ett pyramidspel
Startpersonen rekryterar tre nya personer till sitt pyramidspel. De betalar till första spelaren. Spelet har nu fyra deltagare.
De tre nya deltagarna rekryterar ytterligare tre personer var som betalar till de tre första spelarna. Spelet har nu tretton deltagare.
För att de nio nyaste spelarna ska kunna tjäna några pengar på sin insats måste de rekrytera tre personer var. Spelet behöver då 27 nya spelare och får totalt 40 deltagare.
Antalet deltagare som behövs för att hålla spelet igång ökar alltså kraftigt för varje ny omgång deltagare. Mer exakt ges antalet nya deltagare som behövs i varje omgång av nk och totala antalet deltagare av ∑i=0kni där k är omgången och n är antalet personer varje deltagare behöver rekrytera. Detta betyder att i exemplet ovan att det i tionde omgången kommer behöva rekryteras 59 049 personer och spelet skulle totalt ha 88 573 deltagare. I tjugonde omgången skulle det behöva rekryteras 3 486 784 401 personer och spelet skulle omfatta nästan hela jordens befolkning. I tjugoförsta omgången leder det därmed per definition till kollaps och de som anslutit sig i sista omgången förlorar sin insats.
Pyramidspel är i Sverige förbjudna i lotterilagen och kan leda till böter och/eller fängelse om brottet bedöms som grovt.[1]
Nåväl, vad jag skulle komma till är att befolkningsökningen på jorden har samma struktur som ett pyramidspel. Vi måste bli färre på jorden, det inser den som tänker efter direkt. Tre miljarder människor är kanske vad planeten skulle kunna klara med bibehållen biologisk mångfald, begränsning av klimatkrisen osv. Vi är redan 8 miljarder, kan vara uppe i 10 miljarder 2045.
Paradoxalt nog: Vi måste bli färre på jorden, men helst inte i något enskilt land, för då är tillväxten hotad… Vi har njutit vinsterna av den ohämmade ekonomiska tillväxten och i form av höjd levnadsstandard (till priset av en enorm miljöförstöring), för vi kom tidigt in i pyramidspelet, och vi vill fortsätta lite till, bara lite till… Innan det brakar ihop, precis som i ett pyramidspel. De som drabbas är våra barn och barnbarn…
Detta hörde jag om i natt på SR play; en radioessä i OBS. Här får ni länken dit. Essän är bara 9.51 min lång, så lyssna gärna:
Idag på dagen trehundranittitvå år efter att dimman stod så gruvligt tät över slagfältet vid Lützen och gustav den andre adolf (den förste adolfen dök inte upp förrän tvåhundrafemtisju år senare) som med tiden blev tämligen fet och som dessutom var svårt närsynt örade ut i dimman på sin häst och blev grymt nedstucken av dom fördömda papisterna
alltså idag trehundranittitvå år senare verkar det som att en sociopatisk psykopatisk ondskefull narcissistisk fascist vid namn donald (trump heter han i efternamn tror jag) har blivit vald till president i amerikas f.d. förenta stater
Gläder mig åt att ha fått tillbaka mina två yngsta barnbarn (föräldrarna också) från det där hemska (och i vissa avseenden underbara) landet over there (över där), borta i väster, på andra sidan den stora pölen alltså. De har bott och jobbat på Volvo i Charleston, South Carolina, i två år. Gott att ha fått tillbaka dom i tid före det där synnerligen ovissa valet som håller på idag vill säga. Vem vet vad som skulle kunna hända om skitstövelsociopatnarcissisten D.T. skulle förlora t.ex.?