Madagaskisk hårdvaluta

Valutan på Madagaskar heter ariary. Gentemot ariaryn är t.o.m. den svenska kronan kraftfull; 1 ariary motsvarar 0.0023 svenska kronor. Men vill man känna sig riktigt rik, och på den säkra sidan gentemot alla spekulationer och valutakriser, ja, då ska man inte samla ariary på banken eller proppa sedlar i madrassen (även om det blir rätt mjukt och gott, enligt uppgift), utan då ska man skaffa sig så många zebu som möjligt (särskilt de med ljust huvud är värdefulla hörde vi), alltså madagaskiska kossor.

Zebu, liksom alla djur som människan har domesticerat är för övrigt mycket framgångsrika, evolutionärt sett: människans tamdjur utgör 60 procent av alla däggdjur på jorden. 36 procent är människor och futtiga 4 procent är vilda djur (se Natursidan, om ni inte tror mig). Att vara framgångsrik evolutionärt sett betyder att vara mångtalig. Sen är det ju en annan sak, att många av de där tämjda djuren vi håller i våra djurfabriker säkert skulle be en att stoppa upp den där framgångsrikheten nånstans om man nämnde den… För inte lär det väl vara så roligt att trängas i lagårn hela året, när en egentligen bara vill ut i friska luften; beta lite, släppa lös en smula, gruffa med kompisarna…

På Madagaskar var det inte tal om nåt annat för de många zebusarna än att åtminstone vara ute i det fria hela tiden.

En gång åkte vi zebu-taxi:

Konsten att skruva sig in

Ja, den konsten behärskar tveklöst den här bruna lemuren till fulländning. Försökte fråga den inskruvade hur väl det här hade gått till, men fick inget svar. Det är väl bara att acceptera: Det finns dom som kan bryta sig ut (Houdini, Harry) och det finns dom som är bra på att skruva sig in (bruna lemuren).

Att sitta inskruvad på dagen och sen leva rullan på natten, det är livet på en pinne, tycktes hen den inskruvade mena, helt enkelt. Ja ja, jag säger inte emot. Om jag vore som jag skulle jag nog dock knipa igen korpgluggarna lite då och då. Så man slapp se allt elände i världen…

me and paul simon…

A winter’s day
In a deep and dark December
I am alone
Gazing from my window
to the streets below
On a freshly fallen
silent shroud of s
now

I am a rock
I am an island

I’ve built walls
A fortress deep and mighty
That none may penetrate
I have no need of friendship,
friendship causes pain
It’s laughter and it’s loving I disdain

I am a rock
I am an island

Don’t talk of love
Well I’ve heard the word before
It’s sleeping in my memory
I won’t disturb the slumber
of feelings that have died
If I never loved
I never would have cried

I am a rock
I am an island

I have my books
And my poetry to protect me
I am shielded in my armor
Hiding in my room
safe within my womb
I touch no one
and no one touches me

I am a rock
I am an island

And a rock feels no pain
And an island never cries

… well, i would say we’ve got some things in common, paul and me. ok, he writes better songs than I do, but when it comes to being a rock… well you know, i’m not just a rock, i’m a whole god damn mountain range, for fuck’s sake!

Fjärilflygbilder

Vid ett tillfälle på Madagaskar tog jag mig före att försöka fånga en flygande fjäril på långt håll (uppemot 10 m, skulle jag tro) med min Nikon Z8 (top notch…). Jag hade en 400 mm telelins på kameran just då. Verkade omöjligt, men… För för det första flyger fjärilar som bekant hit och dit som de behagar i ett helt oförutsägbart mönster, för det andra kan ni ju tänka er hur stor en fjäril blir i bilden på 10 m håll…

Det var en utmaning, som politikerna säger när de inte kan lösa problemet. Att det blev så pass bra som det blev är mindre min förtjänst, desto mer den fantastiska optiken och kamerans förmåga att hitta och autofokusera den lilla fjärillillen…

Även nedslagen är den snygg, eller hur?

Detsammas förändring

En gång en ocean
Men nu ett bergsmassiv
Något ohejdbart har satts i rörelse

Ingenting är annorlunda
Men allt är förändrat

Allting är som förut
Men inget är detsamma
Havets yta i ständig förändring
Men havets djup oändligt
oföränderligt

Allting måste i längden vara
som det måste
Men tillfälligtvis kan det vara
ömsom si, ömsom så
eller till och med
som det ska

filosofen

i lemurialand

i lemurialand i lemurialand
där kamel-ar sig
-eonterna
där visslar
beostararna

i lemurialand i lemurialand
där saktar bussen
ner till noll
var hundrade meter
för att passera
ett kantvasst
punkterings-
potentialt
pothol

i lemurialand
utkristalliserar sig
tillvaron och
får form
som grynings
indri-tjut-sång

Indrin är den största av lemurerna. Och, inte minst, den ljudligaste. Det var en stor upplevelse att höra deras kontakt-tjut-sång! Indrin finns, som alla lemurer, bara på Madagaskar. Läs mer här, och lyssna mer här, om ni vill.

Which is it?

Alternative 1:

We are, by nature, solitary beings, trapped in the illusion of togetherness, clinging to the fleeting moments of closeness that eventually fade into the vast emptiness of our minds.

Alternative 2:

We are, by nature, all one, trapped in the illusion of separateness.