Författare: Jorge50

En kärrspindel var det…

Via gruppen “Spindelnätet” på Facebook har jag fått veta att det var en kärrspindel jag fotat häromdagen (se förra inlägget).

Från Wikipedia: Kärrspindel (Dolomedes fimbriatus) är en europeisk spindelart som tillhör familjen vårdnätsspindlar. Kärrspindeln och Skräddarspindeln (Dolomedes plantarius) är de två största spindelarterna i Sverige. Kärrspindeln trivs i kärrliknade miljöer och jagar bland annat fiskyngel och insektslarver på vattenytan.

Som fullvuxen har kärrspindeln en mörkbrun kropp med ljusa, längsgående band på sidorna. Unga kärrspindlar är vanligen ljusare. Honan kan nå en kroppslängd på upp till 22 millimeter.

Walking The Toad

Apropå gårdagens paddmöte vill jag berätta vad uttrycket walking the toad står för. Jo, att “gå paddan” är lika med att “paddgå sig fram genom livet”, vilket ju är vad vi alla håller på med. Paddorna tar ju sig fram gående eller kravlande, sällan hoppande som grodorna. Det ser smått mödosamt och oregelbundet ut; ett ben då, ett annat sen, som det faller sig. Alla fyra benen rörs självständigt ett och ett, ser det ut som.

En av mina första låtar (har väl snart 10 år på paddnacken) hette just Walking the Toad. Den beklagar det tunga i paddgången genom livet, men är ändå trotsig: If I lose my grip, I will take flight! Den går så här:


I came into this life
and thought that all was well
everyone was feeling fine
as far as I could tell
But now I know, just livin’ life
will slowly gnaw you down
All the rest will tell your-poor-self to shove it!
Piss off! Scram! Just leave this town!

Walkin’ the toad
Livin’ the load
Diggin’ the mound
Soundin’ the ground
Pie in the sky
Live till you die
Dig it! Dig it!
Broodin’ and groovin’

Sea and earth and air and fire
overflowing colour mire
to hell with all that dare to tear
my rockin’ & rollin’ with my babybear
To hell with sinkin’ down the drain
like a cryin’ child in the drizzlin’ rain
To all who doubt, I shout with might:
If I loose my grip – I will take flight!

Repeat Chorus:

En gammal amerikansk padda får illustrera. Tycker man kan se hur tungt det är att gå paddgång genom livet…

Paddigt intermezzo

I eftermiddag fick jag för mig att flykta ut (göra en utflykt) i det vackra vädret. Sagt och gjort. Tog cykelen och for iväg. Målet var den vittberömda Svarttjärn (en liten vattensamling i den mestadels planterade granskogen).

Som ett svart öga ligger den där, tjärnen. Men så gott som inte ett liv vare sig hörs eller syns. Inte ens några blixtsnabba, svårfotade trollsländor, som det annars näst intill brukar krylla av här. Inte ett fågelpip… Jo, en gräsandsmamma lockar på sin små nånstans i närheten. Det är allt.

Vinden gör vackra krusningar på tjärnens svartblanka yta. Annars inga fotomotiv så långt mitt norra öga kan se.

Då, plötsligt, bryts dödläget. En padda kommer gående på stigen, rakt emot mig. Verkar vara på väg till vattnet. Men det går inte fort. Det är bara en liten unge, som har all möda i världen att paddkravla sig fram (walking the toad…) genom gräset.

Miniminpaddan (ca 5 cm stor) får mig löjligt nog att tänka på begreppet teve-bärare. Det är något med sättet den poserar med frambenen… En teve-bärare är, om ni inte visste det, ett supermachomanligt muskelbyggar-missfoster med armarna i ständig parentes, som om det så gott som enbart ägnat sig åt att bära tjockteveapparater i sitt hjärndöda liv – och är stolt över detta!

Nåja, det är förstås inte lätt för en padda att veta, att tjocktevetiden är förbi. Nu härskar platt-teven. Och teve-bärarna har blivit onödiga…

Karaktärsdanande

Jag har också gått över till Eriksberg Karaktär.

Delvis för att burken är brandgul (orange), min favoritfärg, men framför allt för att den är så karaktärsdanande.

Bärnstenslagern…

Skräddarstilleben

Med hjälp av kameran kan jag få skräddarna att hålla benen stilla: stilleben m.a.o.

Annars springer ju de här medelstora skinnbaggarna med typiskt ryckiga rörelser oavlåtligt på vattnet: 1) tack vare vattnets ytspänning, 2) med hjälp av långa ben och 3) i kraft av tät, vattenavstötande behåring på kroppens undersida.

Dunster

Detta är ett exempel på dunst:

Förvisso inte blå, men dock…

Har ni någon gång slått blå dunster i ögonen på någon? Jaja, jag ska inte bli alltför personlig… Bilden ovan visar i vilket fall som helst ett fall av dunst. Synonymer, enligt synonymordboken:

ånga, gas, dis, töcken; lukt, stank

Att slå blå dunster i ögonen på någon är lika med att “lura / vilseleda någon”. Uttryckt dök upp i min hjärna idag, där uppe i Roslagen, utan att jag, mig veterligen, någonsin har använt uttrycket i fråga.

Hjärnan är ett egendomligt och gåtfullt käril…